Recension

: Ett kilo socker
Ett kilo socker Helena Trus
2020
Norstedts
6/10

Värdet av ett liv

Utgiven 2020
ISBN 9789113097251
Sidor 235

Om författaren

Helena Trus är journalist och föreläser även för högstadie- och gymnasieelever om Förintelsen och nutida antisemitismen. Hon är själv barnbarn till två Förintelseöverlevande och under flera år intervjuade hon sin farmor Cyla Trus om hennes liv. Hon debuterade som författare med boken Ett kilo socker.

Sök efter boken

Ett kilo socker är en bok som berör. Stunderna i köket med farmor Cyla som alltid bjuder på både mat och efterrätt, alltid trugandes – där är det lätt att hitta igenkänning. Cyla är alltid propert klädd, alltid på språng, pysslandes med maten, kaffet, disken. Hemmet. Och maken, Lejb.

Det är oftast hans berättelser som fått ta plats: från hans barndom i Polen, från tiden under nazisternas förtryck då han levde i skogen, och från livet i Sverige. Men nu vill Helena, barnbarnet som nu är vuxen och själv håller på att starta egen familj, höra Cylas berättelse.

Helena ägnar flera år åt att lyssna på sin farmor och berättelsen som växer fram växlar mellan olika tidplan utan att följa någon kronologi. Men det går ändå fint att följa med, att få vänta in vissa bitar skapar engagemang och nyfikenhet.

Blandningen av berättande, återskapade scener, journaler, arkivmaterial och fotografier fungerar väldigt bra, men på vissa ställen hade det kunnat knytas ihop bättre. Till exempel dokumentet med alla referenser till ansökan om svenskt medborgarskap blir nästan mer utfyllnad än att det landar i berättelsen.

Och det är mest kortare episoder och sällan djuplodande detaljer som kommer fram. För en person som ägnat hela livet åt att glömma och tränga undan som ett sätt att överleva är det förstås naturligt. Det finns mycket jag hade velat få mer av. Till exempel hur det kom sig att de blev kvar i Sverige, när de från början hade siktet så tydligt inställt på Amerika? Och berättaren, barnbarnet, hade gärna fått framträda mer, till exempel om varför berättelsen är viktig för kommande generationer.

Samtidigt är det fint att Trus respekterar Cylas ovilja att gräva fram mer detaljer i tyska arkiv och att hon låter sin farmor få berätta i sin egen takt och på det sätt hon kan. Cylas stolthet när hon berättar för sina väninnor att Helena skriver hennes berättelse är en av de finast scenerna i boken.

Eva Wissting

Publicerad: 2021-06-06 00:00 / Uppdaterad: 2021-06-06 23:34

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8479

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?