En rysk soldat lyckas fly över gränsen till Norge. Han heter Andrej och har deserterat från Wagnergruppen. Åsne Seierstad lär känna Andrej, vinner hans förtroende och gör omfattande intervjuer med honom. Han är från ”djupet”, så kallas landsbygden i Sibirien, långt från Moskva. Likt så många andra ryska soldater kommer han från fattiga förhållanden. Hans […][...]

Propaganda, det låter läskigt. Men ofta är människan mer intresserad av det som bygger identitet och grupptillhörighet än av fakta. Information om den verkliga världen väljer vi lätt bort om den inte passar med det som tjänar vår plats i det sociala sammanhanget. Boken Att vinna ett informationskrig tecknar porträttet av ett propagandageni, Sefton Delmer. […][...]

Ryssland kommer att bli fritt – den dagen firar vi tillsammans! Så skriver den ryska författaren Daria Serenko när hon signerar sin bok Flickor och institutioner åt en vän i februari 2022. Ögonblicket därpå arresteras hon och placeras i specialförvar i femton dygn. Dagen efter att hon släppts fri inleds Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. […][...]

Ibland ställer jag mig frågan, hur människor orkar ta sig an vardagen i krig. Så tycks också fallet ha varit för författaren Andrej Kurkov. I romanen Grå bin ägnar han sig åt att porträttera Sergej Sergejevitj som bor på en plats som hamnat i gråzonen mellan två stridande parter. Platsen ligger i Donetskregionen, i östra […][...]

Ett drygt år har gått sedan Vladimir Putin startade det fullskaliga invasionskriget mot ”broderfolket” i Ukraina. Många trodde nog inte att Putin och hans klick skulle ge sig in i ett så här omfattande krig. Det fanns för mycket pengar att förlora och för mycket politisk makt. Ändå är vi här. Tyskland hade försökt binda […][...]

För ett tag sedan hörde jag en utrikeskrönika på Sveriges Radio P1, där rubriken löd: Kan du de baltiska huvudstäderna? Lätt som en plätt tänkte jag först, men stunden senare funderade jag om jag var helt säker. Desto mer kunnig är Li Bennich-Björkman, som i mer än tjugo år har följt de tre baltiska länderna […][...]

Pappan var fiffig och kunde laga prylar eller komma på mindre uppfinningar som familjens vänner uppskattade. Mamman visade sin förtjusning och ömhetsbetygelserna mellan föräldrarna var synliga. Familjen levde tryggt och ibland kunde de se på tv-serier från väst när de bodde i Tallinn. Tillbakablicken visar att Olenka tyckte mycket om sina föräldrar och att tryggheten […][...]

Bär plockar man i de svenska skogarna fritt. Det ingår i allemansrätten. Vill man ha sina bär plockade däremot, på torget, i frysen, i syltburkar, då måste ju någon annan plocka åt en. Helst utan att den där nätta lådan, sylten eller fryspåsen kostar en förmögenhet. Där kommer människor som Alina, Petro och Vlad in […][...]

Ett kilo socker är en bok som berör. Stunderna i köket med farmor Cyla som alltid bjuder på både mat och efterrätt, alltid trugandes – där är det lätt att hitta igenkänning. Cyla är alltid propert klädd, alltid på språng, pysslandes med maten, kaffet, disken. Hemmet. Och maken, Lejb. Det är oftast hans berättelser som […][...]

Efter att ha bott i Tyskland snart lika länge som i Sverige, får jag ibland ett ryck och tycker att jag borde läsa mer modernt och tyskt. Det sammanfaller med de dagar som jag får dåligt samvete för att jag inte har bättre koll på den ofantliga tyska bokutgivningen. Då brukar jag be mina kloka, […][...]