People often forget the evil they’ve done unto others, but retain forever the antipathy toward those they’ve wronged – reasons for this are found and fit into the puzzle later, retroactively. Ibland stöter man på romaner där idén att skriva en hjälpligt objektiv recension känns hopplös från början, där allt man kan säga känns futtigt. […][...]

OK, vi kör den där obligatoriska referensen direkt så har vi det överstökat: 1940 recenserade George Orwell Mein Kampf. Recensionen är värd att läsa i sin helhet, men jag vill lyfta fram den här biten: Hitler knows that human beings don’t only want comfort, safety, short working-hours, hygiene, birth-control and, in general, common sense; they […][...]

Foto: Utrikespolitiska institutet Med sitt mångåriga journalistiska arbete, och kännedom om Ukraina och regionerna runtomkring, är Anna-Lena Laurén en person som jag känner fullt förtroende för när hon berättar om sina egna upplevelser av den ännu pågående konflikten i Ukraina. Som alltid när det gäller pågående krig och konflikter är det svårt att bilda sig […][...]

Det finns några rader ur kvartetten i musikalen Chess som gärna krafsar runt i mitt bakhuvud när media rapporterar kring den senaste händelseutvecklingen i Ukraina: ”som vi nu ser förvandlas till ett slagfält för/ det kalla krigets retorik/ en ockuperad zon”. Nog känns det lite just som ”kalla krigets retorik” när journalister försöker att lättöverskådligt […][...]

”Alltså, det där med Ukraina är jävligt komplicerat, va.” Det har sagts lite varstans de senaste veckorna (strax efter OS) och jo, nog är det det; ska man hålla på Putin eller på nazistpartiet? Ska vi skratta bort rysk medias uppenbara propaganda eller få kalla kårar av att den fungerar? Hur lever folk faktiskt där […][...]

Välkommen till Charkiv, en stad av Stockholms storlek i nordöstra Ukraina, präglad av tung industri och hemmaplan för fotbollslaget Metallist. Här driver berättaren omkring med kompisarna Kommunist-Vasia, Doggen Pavlov, Turbo-Sasja, Kakao och några till under ett intensivt veckoslut sommaren 1993. De är arton-nitton år, officiellt arbetslösa eller håller sig bara undan så gott det går […][...]

Ukraina, sent 2000-tal. En öde sovjetisk motorväg om natten, beströdd med gamla kondomer, fimpar och tomflaskor. Några bussar går nog inte längre, tågen går bara en gång om dan, det blir att lifta. Serhij och hans barndomskamrater är här för att Serhij ska skriva en bok. Om vad? Om anarkismen. Vad nu det är för […][...]

Viktor skriver en nekrolog. Viktor vaknar och känner sig inte utvilad. Viktor matar sitt trista husdjur. Chefen ringer från tidningen. Viktor vaknar och har huvudvärk. Och så håller det på. Okej, det finns en långsamt och marginellt utspelad intrig och husdjuret är inget mindre än något så exotiskt som en kungspingvin. Och visst är det […][...]

Det finns mängder av böcker som man önskar aldrig hade behövt skrivas. Elena Filatovas Tjernobyl, dagbok från spökstaden är en av dem. I boken finns reportage och bilder från hennes besök i Tjernobyl och området runtomkring. Det är ett öde område på cirka tio gånger trettio mil. På "betryggande avstånd", cirka 150 mil från Tjernobyl, […][...]

Fältstudier i ukrainskt sex. Kanske borde man ha anat att det inte skulle bli så skojigt som det tokglada orangea omslaget ger sken av. Färgen för kanske snarast tankarna till den så kallade orangea revolutionen i Ukraina – vad hände egentligen med den där revolutionen sedan den petats ner från löpsedlarna? – men originalet kom […][...]