Och de viskade på ukrainska:
- Bolbotun är här.
Och det fanns inte skymten av beklagande i deras viskningar. Tvärtom kunde man läsa ett tydligt ”Hurra” i deras ögon.
- Hurra-a-a-a-a-a-a-a-a… ekade kullarna i Petjorsk.
Och droskkuskarna vidarebefordrade detta nonsens:
- Bolbotun är egentligen storfurst Michail Aleksandrovitj.
- Nej inte alls, han är storfurst Nikolaj Nikolajevitj.
- Bolbotun är helt enkelt Bolbotun.
- Nu blir det progrom.
- Nej, inte alls, de har röda armbindlar.
- Bäst att springa hem.
- Bolbotun är mot Petljura.
- Inte! Han är för bolsjevikerna.
- Inte alls! Han är för tsaren, men inte för officerarna.
- Har hetmanen flytt?
- Är det sant? Är det sant? Är det sant? Är det sant? Är det sant? Är det sant?

Bulgakovs debutroman Det vita gardet utspelar sig under några kaotiska dagar i ryska revolutionens Kiev. Kiev är något av romanens huvudperson och kallas genomgående i romanen: Staden. Det är ett myller av människor och namn och det är svårt att hänga med i vem som är vem och på vilken sida de står i det kaotiska händelseförloppet. Jag ger snabbt upp idén om att försöka förstå eftersom denna strävan står i vägen för läsningen av en välskriven och fängslande roman.

Lars-Erik Blomqvist, som står för översättningen, har skrivit ett förord där han ger en vägledning i de historiska förutsättningarna för romanen. Han har även skrivit något litet om hur romanen används i dag när oroligheter åter blossat upp i Ukraina.

Men som sagt, jag släpper snart det där och låter mig fångas av den pulserande berättelsen som utspelar sig delvis hos familjen Turbin, delvis på Kievs gator. Här skildras både striderna på nära håll och familjelivet som drabbas av kaoset.

Och när man släpper idén om att försöka förstå varför så kan man i stället få en ökad förståelse för själva kaoset. Bulgakov skildrar med inlevelse konsekvenserna av att hala fram fel identitetspapper ur fickorna och meningslösheten i att döda en man som är ute på stadens gator för att finna någon som kan förlösa hustrun som ligger hemma i barnsäng. Kaos, meningslöshet men också om hur livet ändå får gå vidare på något sätt. Finns det inget man kan göra åt situationen kanske man i alla fall kan spela kort?

Man beslöt att alla skulle ligga över. För det första var det ingen idé att ge sig ut på gatorna nattetid, även om man hade utmärkta papper på sig. För det andra var det också bäst för Jelena om de stannade kvar och hjälpte till om det skulle behövas. Men framför allt var det bättre att sitta borta än att vara ensam hemma en sådan här natt. Och ännu viktigare var att de just inte hade någonting att göra. Men här kunde de ändå spela vint.