Den dag Cecilia försvann var väl som alla andra. Eller? Vad var egentligen det som hände och varför lämnade Cecilia allt?

När forskaren, hustrun och tvåbarnsmamman plötsligt försvinner verkar det accepteras av familjen på ett märkligt sätt. Som att det är precis vad man kunde vänta sig av Cecilia Berg, en kvinna som värderat frihet och sitt oberoende högt genom hela sitt liv.

De två vännerna Martin Berg och Gustav Becker möts på gymnasiet. Två unga, sökande män på väg ut i livet. Gustav är en person som naturligt tar sin plats i de sociala strukturerna medan Martin är den som iakttar och är mer eftertänksam. Martin har hungrat efter kultur genom hela sin enkla, men trygga, uppväxt och vänskapen med Gustav ger honom inspiration och mod. Martin ger Gustav lugn, stabilitet och verklighetsförankring. Många gånger kan man som läsare nästan känna att vännerna är för beroende av varandra och att de bitvis lever i en osund symbios.

När männen kliver vidare från sitt ungdomsliv, över den suddiga gränsen mot vuxenlivet är Gustav Becker en excentrisk och erkänd konstnär och Martin Berg är den arbetsamme förläggaren med återkommande författardrömmar. Gustav lever mestadels ensam men Martin är gift med Cecilia som är en idéhistoriker som precis har doktorerat. Cecilia  är även något av en musa till Gustav och har inspirerat till många av de sviter han målat.

Relationerna mellan Martin, Gustav och Cecilia är väl beskrivna, fångande och ofta inte okomplicerade. Cecilias färgstarka familj tar även den sin plats, en far som är läkare och en mor som står lika stadigt som ett eget mini-matriarkat och en brokig syskonskara.

Martin och Cecilias barn, Rakel och Elis, tar sin plats i berättelsen men mest framträdande är Rakel som vi får följa i ytterligare ett parallellt spår i boken.

När en yngre Martin ser Cecilia för första gången blir han förälskad på håll. När sedan deras vägar korsas igen lämnar de knappt varandras sida. På något sätt får även Gustav plats i relationen och även han och Cecilia utvecklar en djup vänskap.

Historiens kärna är Cecilias försvinnande och de relationer som cirkulerar runt hålrummet hon lämnade efter sig. När hon en morgon inte är kvar hemma står Martin där själv med två små barn, Rakel och Elis, och ett bokförlag som kräver hans fulla uppmärksamhet. Livet för familj och vänner fortsätter, trots försvinnandet, nästan som vanligt.

I nutid planeras nämligen en retrospektiv utställning av Gustav Beckers konst. Affischerna för konstutställningen frontas av porträtt av den försvunna Cecilia och är synliga överallt i Göteborg. Rakel, Cecilia och Martins dotter, betraktar dessa när hon går genom staden med en blandning av ångest och ifrågasättande. Hur kunde hennes mamma bara lämna dem?

Sandgren för oss med säker hand mellan olika tidsepoker och städer. Nutid, 80-tal och 70-tal samt Paris och Göteborg. Miljöerna är fantastiskt beskrivna och det skapas en magisk känsla som gör att jag fångas som läsare. Berättelsen ger den där sköna känslan i hela kroppen. Det är som att kliva in i en parallell värld där man helt fastnar och bara är tills man når sista sidan.

Sandgren har även mycket väl beskrivit ledan, ångesten och även glädjen med att studera vidare efter gymnasiet. Att möta de nya miljöerna, ta sig fram i okända kvarter och slita med att sätta sig in i nya och ibland obegripliga ämnen och tankar.

Samlade verk är en myllrande och fängslande berättelse om att växa upp, att finna livslång vänskap och konstnärskap i olika former.  Det är arty, parisiskt och göteborgskt på en och samma gång. Det ständigt närvarande mysteriet med Cecilias försvinnande skapar ett extra lager som för mina tankar till Paul Austers verk.

Att boken även har  inslag av politiska och historiska händelser som ger karaktärerna ett djup och berättelsen ett verklighetsperspektiv gör att berättelsen håller ihop hela vägen till slutet.