Kommissarie Maigret kan slänga sig i väggen. Här är det förorten som gäller! I kriminalkommisarie Victor Costes Paris stinker höghusens nedgångna trapphus av urin, bilar står i lågor, knark bjuds ut till försäljning och blykulor regnar. Mord och dråp är tre gånger vanligare i Seine-Saint-Denis – eller 93:e departementet som det också kallas – än […][...]

I pengar räknat är Pablo Picasso en av de mest framgångsrika konstnärerna någonsin. Allt han tog i blev till guld. Fortfarande, så här 50 år efter hans död, är Picassos verk bland de mest åtråvärda och högst betalda. Pablo Picassos begåvning upptäcktes tidigt. Han var ett underbarn och betraktades som fjortonåring av sin omgivning som […][...]

Året skrivs 1929 och det glada tjugotalet sjunger på sista versen. Den 25 oktober infaller den ödesdigra svarta fredagen, då börsen störtdyker världen över. Men än så länge lever tidens intellektuella livets glada dagar. Författare, konstnärer, regissörer, skådespelare, arkitekter med flera trängs på kaféernas uteserveringar, krogar, kabaréer, teatrar, gaybarer, biografer och bordeller i Berlin, Paris […][...]

Hur många svårt melankoliska medelålders män kan en författare skriva fram? I Michel Houellebecqs fall är svaret ”många”. I den senaste romanen heter mannen Paul. Som så ofta med Houellebecqs huvudpersoner präglas denne parisare av en allmän vantrivsel med tillvaron. Även människor emellan är det kärvt. Därför breder ensamheten ut sig. Paul lever parallella liv […][...]

Det är denna lycka vi söker. Vi är olydiga. Vi förtjänar att straffas. Men vi låter ingen straffa oss. Vi straffar varandra, blinda inför oss själva. Vi är omöjliga att se. Genomskinliga. Jag kan inte sova, ansiktet värker. Hans händer, hans kyssar, det salta i hans tårar, det räcker inte. Ingen hör oss. Kärlekens exil […][...]

Året är 1885 och societeten i Paris förbereder sig inför årets happening; fastlagsbal på mentalsjukhuset Salpêtrière. Ingen vill missa chansen att få titta närmare på de fascinerande, sinnessjuka kvinnorna. De är på samma gång skräckinjagande, och eggande. Litteraturen återkommer ofta till berättelser inifrån mentalsjukhusen, och framförallt de för kvinnor. Det är något fascinerande med berättelserna, […][...]

Att det har varit svårt för oss alla att resa under pandemin är väl något av en underdrift och vad passar då bättre än att resa i litteraturens värld? Lena Kåreland tar oss inte bara med till Paris utan även bakåt i tiden till flanören och dandyns tid. Franska flanörer börjar med Honoré de Balzac […][...]

Det finns en dedikation i Annelie Drewsens roman Prinsen av Porte de la Chapelle. ”Till dig som inte fick stanna i Sverige” lyder den. Det går att uttyda på flera sätt. Det kan finnas en, särskild person som inte fick stanna i Sverige efter det som kommit att kallas ”migrantvågen” eller ”massinvandringen” 2015. Det finns […][...]

I sin senaste roman återvänder Modiano, som vanligt, till Paris och till intresset för minne och glömska. Berrättarjaget, Jean Eyben, får under en kortare anställning i sin ungdom ett uppdrag att försöka spåra den försvunna Noëlle Lefebvre. Trots att Jean tidigt stöter på en av Noëlles vänner och genom honom får en del information, kommer […][...]

Jag har dille på att samla på mig dvd-boxar med gamla teve-serier (vad är det för fel på strömningstjänster, undrar mina barn oförstående) och i sommar råkar mitt tittande gå i andra världskrigets tecken. Ljusa sommarkvällar sitter jag skamlöst inne och ugglar. Plöjer säsong efter säsong och avsnitt efter avsnitt av Familjen Ashton (1970), Foyles […][...]