Året är 1885 och societeten i Paris förbereder sig inför årets happening; fastlagsbal på mentalsjukhuset Salpêtrière. Ingen vill missa chansen att få titta närmare på de fascinerande, sinnessjuka kvinnorna. De är på samma gång skräckinjagande, och eggande.

Litteraturen återkommer ofta till berättelser inifrån mentalsjukhusen, och framförallt de för kvinnor. Det är något fascinerande med berättelserna, hur trender i diagnoser gärna drabbar kvinnor som på olika sätt sticker ut. De blir hysteriska eller är allmänt lösfotade. Helt klart är att de rubbar ordningen i samhället och behöver spärras in.

På Salpêtrière håller läkaren Jean-Martin Charcot hov och bjuder in till uppvisningar där han under hypnos framkallar hysteriska anfall hos sina (unga) kvinnliga patienter. De unga kvinnorna lockas av möjligheten till berömmelse, eller bara något som bryter de monotona rutinerna på sjukhuset.

Även jag återkommer ofta till böcker om kvinnor som spärrats in för att de på något sätt är opassande att ha ute i samhället. De belyser så tydligt hur normer och patriarkat samspelar, hur kvinnan är den som ska tuktas, hämmas och låsas in, gärna av sin egen familj. Victoria Mas konstaterar att de som låser in kvinnorna bakom sjukhusens murar allt som oftast är deras egna fäder, bröder eller äkta makar.

I De galna kvinnornas bal får vi följa flera olika personer, både innanför sjukhusets murar och utanför, och de som kan röra sig emellan. Geneviève är sjuksköterska och lever ett inrutat liv i skuggan av sjukhuset, och sin systers död. Hon styr över sjuksköterskor och patienter med järnhand, uppfyllt över äran att få arbeta under den genialiske Charcots ledning.

Eugénie är en av alla de som plötsligt körs till sjukhuset av sin far, hon har råkat anförtro sig åt sin farmor att hon kan tala med spöken. Och på den vägen är det. Hon måste försvinna ur familjens åsyn. På sjukhuset möts de båda kvinnorna, och sen blir ingenting sig likt igen.

Galna kvinnor är ett återkommande tema i litteraturen, vi tycks lika fascinerade som den franska societeten att betrakta kvinnorna och deras egenheter. Språket i De galna kvinnornas bal faller dock lite platt, jag vet inte om det är översättningen eller om det är hur det är skriven på originalspråket. Den känns på något sätt lite förenklad, inget lämnat till läsarens fantasi, vilket är lite synd. Berättelsen hade mått bra av ett visst mått mystik. Dock helt klart läsvärd, och lättslukad. En perfekt bok när man inte orkar något alldeles för avancerat, men kan tänka sig en bal på mentalsjukhuset.