Recension

: Fallet
Fallet Albert Camus
2021
Bonniers
7/10

Raljerande barmonolog

Utgiven 2021
ISBN 9789100179410
Sidor 104
Orginaltitel La Chute
Översättare Jan Stolpe
Först utgiven 1956

Om författaren

Albert Camus föddes 1913 i franska Algeriet och dog i en bilolycka 1960. Han belönades med Nobelpriset 1957. Till hans mest kända verk hör romanerna Främlingen (1942) och Pesten (1947).

Sök efter boken

Min herre! Får jag erbjuda mina tjänster? Men jag vill inte tränga mig på! Jag är rädd att ni inte kan göra er förstådd av den ärade gorillan som råder över det här ställets öden. Han talar ju bara holländska. Om ni inte bemyndigar mig att föra er talan fattar han inte att ni vill ha ha genever.

Så inleds Fallet av Albert Camus. Han som uttalar orden ovan är Jean-Baptiste Clamence och han sitter i baren Mexico City som är belägen i Amsterdam, Holland. 

Clamence är advokat och bitvis självkritisk men mest självförhärligande där han sitter och delar sina reflektioner över sitt liv. Han är domare och botgörare för sitt leverne och berättar för barens besökare om händelser från sitt yrkesliv och om sin livsåskådning. Han proklamerar dessutom att de som kommer till baren Mexico City är hans gäster och han agerar även juridisk rådgivare till personerna som cirkulerar på baren, de flesta av tvivelaktig karaktär. 

Boken är en enda lång monolog där Clamence bjuder in till omständiga berättelser från sin verklighet. Från att ha varit en respekterat advokat i Paris har han lämnat Frankrike för Holland. Han bor i de judiska kvarteren som han tycker har fått ett föredömligt rejält uppsving efter nazityskarnas framfart. Han konstaterar dock att han bor på platsen för ett av historiens största brott så någon typ av insikt måste det finnas bakom den raljerande tonen om etnisk rensning. 

Både religion och filosofi är återkommande ämnen och Clamence utforskar akten att hjälpa andra. Vad ger det och varför gör vi detta? Han är på det klara för sin del -  det är hans tillfredsställelse av att njuta av sin egen eminenta natur.

Ibland låtsades jag visserligen ta livet på allvar. Men mycket snart såg jag det frivola i själva allvaret och fortsatte bara att spela min roll så bra jag kunde. Jag spelade effektiv, intelligent, dygdig, medborgare med samhällsansvar, upprörd, fördragsam, solidarisk, uppbygglig… jag stannar där, ni har redan förstått att jag var som mina holländare som är på plats utan att vara närvarande; jag var frånvarande just när jag tog som mest plats.

Clamence är genomgående väldigt osympatiskt och ett praktexempel på en person med ett stort ego som tar upp ett helt rum med sina svador. Kvinnor förekommer endast i periferin och ofta som objekt i Clamence dysfunktionella relationer. Hans syn på kärlek är minst sagt cynisk och till detta ämne återkommer han flera gånger. Utgångspunkten är densamma, alla relationer och handlingar syftar till att förstärka honom själv och hans egenskaper.

Språknyanserna är rika och ibland krävs omläsningen för att helt kunna ta till sig alla detaljer i texten. Fallet gavs första gången ut i Paris 1956 efter att Camus hade haft skrivsvårigheter i flera år. Upplagan som nu getts ut är nyöversatt men ger trots detta mig som läsare en utmanande men mycket intressant lässtund.

Anna Magnusson

Publicerad: 2021-05-03 00:00 / Uppdaterad: 2021-05-02 22:36

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8453

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?