Recension

: Urmodern
Urmodern Åsa Schagerström
2019
Syster förlag
9/10

Att föda sig själv ny

Utgiven 2019
ISBN 9789198401813
Sidor 80

Om författaren

Åsa Schagerström (tidigare Grennvall) är serietecknare och textilkonstnär, född 1973 i Gränna. Hon är utbildad på Konstfack och debuterade som författare med Det känns som hundra år (1999). Bland hennes senaste titlar finns Deras ryggar luktade så gott (2014), Jag håller tiden (2016) och Urmodern (2019). Schagerström är också med och driver Syster förlag.

Sök efter boken

Urmodern är Åsa Schagerströms elfte bok, ”men samtidigt hennes första”, står det på baksidan till den här boken. Det går att förstå på flera sätt.

Rent praktiskt är förstås Urmodern den första bok som ges ut under namnet Åsa Schagerström. Hennes tidigare, Åsa Grennvall, är betydligt mer väletablerat.

På ett mindre bokstavligt plan handlar Urmodern om att iscensätta sig själv just som ny, som den första i ett släktled avskuret från det förflutna. Den handlar om friheten och lugnet i det historielösa, men samtidigt om förlusten av rötter och förankring. Kanske inte så mycket om förlusten av det där förflutna som man faktiskt vill avskärma sig ifrån, som om saknaden av det som aldrig har funnits. Det som borde funnits där.

Den som följt Åsa Grennvalls serieberättande har ett sammanhang till den här mer abstrakta berättelsen, en historia av uppväxt i en dysfunktionell familj och dysfunktionella relationer. Urmodern är inte en sådan konkret berättelse. Kanske ska man inte kalla den en berättelse alls? Jag vacklar lite. Orden och bilderna finns ju ändå i ett flöde som går att läsa som en utveckling, eller helt enkelt som variationer på ett tema.

Urmodern kan stå på egna ben, men också läsas som en tydlig fortsättning på ett författarskap, eller kanske mer korrekt konstnärskap. Grennvall/Schagerström har flera gånger tidigare broderat omslagen till sina serieromaner, och med Urmodern tar hon steget fullt ut och gör en helt igenom broderad bok. Jag tycker att den är fullkomligt ljuvlig.

”Hörs orden bättre om de broderas?” är en fråga som ställs såväl inne i boken som i baksidestexten. Svaret måste bli ja. Långsamhet, omständigheten i att brodera ger orden en annan tyngd, på något sätt även ett lite lugnare lästempo. Ofta är några ord infogade, liksom ändrade eller rättade, på en egen liten lapp. På något uppslag är tyger och sömmar helt sönderklippa och sammanfogade på nytt. Fogar och överlappningar får finnas med. Arbetet är synliggjort.

På så sätt hänger form och innehåll samman fullständigt sömlöst (fast just inte sömlöst). Det går att skapa nytt liv, att bestämma sig för att föda sig själv ny. Men det är ett tungt jävla arbete.

Ella Andrén

Publicerad: 2020-04-02 00:00 / Uppdaterad: 2020-04-01 22:56

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8064

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?