Statygruppen med katter som står mellan två hus längs Karlbergsvägen i Stockholm får mig att stanna upp. Katterna i cirkel är vända mot varandra och visar inget som helst intresse för den förbipasserande. Exakt så uppför sig en katt jag är bekant med, funderar jag. Hon är uppmärksam mot mig bara när jag öppnar burken […][...]

När Johan Egerkrans för ett antal år sedan tecknade och skrev Nordiska väsen kändes den som en del i ett uppsving för vår inhemska folktro men också som något nytt. Ett lättillgängligt uppslagsverk över nordisk folktro men samtidigt med hög ambitionsnivå. Bilderna var vackra och välarbetade, detaljerade och suggestiva på ett sätt som varit borta […][...]

Urmodern är Åsa Schagerströms elfte bok, ”men samtidigt hennes första”, står det på baksidan till den här boken. Det går att förstå på flera sätt. Rent praktiskt är förstås Urmodern den första bok som ges ut under namnet Åsa Schagerström. Hennes tidigare, Åsa Grennvall, är betydligt mer väletablerat. På ett mindre bokstavligt plan handlar Urmodern […][...]

Birgit Ståhl-Nyberg var – skam till sägandes – en ny bekantskap för mig. En hel del stockholmare kanske har sett hennes monumentalkonst på Akallas tunnelbanestation, även om långt ifrån alla nog skulle kunna namnge konstnären – men själv hade jag helt missat hennes konstnärskap. Det gör det desto roligare att nu kunna lära känna det […][...]

Nordiska gudar får nog sägas vara på frammarsch. Idag recenseras, förutom denna bok, Sara Bergmark Elfgrens och Karl Johnssons Vei, där maktkampen mellan asar och jättar spelar en central roll. Nyligen skrev Mattias om Lars Lönnroths nyöversättning av Den poetiska Eddan, och då har vi ändå bara skrapat på ytan. En bok som kom i […][...]

Konstnärerna Johanna Hästö och Karin Edvall har gemensamt valt ut och sammanställt en nyutkommen bok med ett urval av kollegan Kaj Franklins (1955-1997) bilder. Franklins teckningar präglas av en exakthet och detaljrikedom. I det icke daterade bildmaterialet återfinns teman och personer som tycks vara desamma i teckning efter teckning. Ett flertal av dem gränsar också […][...]

Jag tror inte det bara är önsketänkande om jag påstår att det gått en liten våg av nordiska väsen genom litteratur och film på senare tid. Troll, tomtar, rån, älvor och gudar har dykt upp i lite alla möjliga sammanhang, och även om vi kanske fortfarande sneglar allra mest mot det stora landet i väster […][...]

Jag bor i lägenhet, på tredje våningen, och har ingen egen fågelmatning. Jag är lite avundsjuk på alla som har möjlighet att ha ett fågelbord utanför köksfönstret. Matlagning och fågelskådning i ett, vilken lyx liksom! Det enda jag ser av fågelliv från mitt köksfönster är grannfastighetens flaxande rovfågel i plast som de tror skall hålla […][...]

Learning to love you more är ett deltagarbaserat konstprojekt som pågick på nätet mellan 2002 och 2009 (sajten finns fortfarande kvar, men tar inte längre emot bidrag). Konstnärerna Harrell Fletcher och Miranda July lade upp ett antal uppdrag, och alla som ville utförde dem och skickade in resultat i bild-, video- eller textform, som i […][...]

Lars Lerins konstnärskap har alltid förtrollat mig. Den starkaste upplevelse jag någonsin fått av en konstutställning var då jag var på en Lerin-utställning i Malmö och bilderna bara öppnade upp sig framför mig. När jag går på en utställning fokuserar jag på den drabbande estetiska upplevelsen, den fysiska och känslomässiga upplevelsen. Jag läser inte om […][...]