Håkan Agnsäter spelade trummor i proggbandet Solen Skiner. Kring spelningarna börjar han plocka på sig affischer, först de för bandet, för att ”det var så häftigt att se vårt namn på affischer”, men snart även andra. 30 år senare öppnar han den där resväskan fylld med affischer som följt honom från källarförråd till källarförråd genom […][...]

Det här är en vacker liten bok som är stiligt formgiven. Formatet är nästan kvadratiskt, typsnittet snyggt och texten luftig. Sidnumrering saknas och i stället numreras de olika avsnitten. Här och där inflikas konst av de båda konstnärerna. Omslaget pryds av en detalj av Lotte Lasersteins målning Abend über Postdam och illustrerar så fint bokens […][...]

Det här är en intressant bok. Jag både retar mig på den och blir attraherad av den. Kan inte få den ur huvudet. Idén är god: att presentera den svenska fotografiska scenen internationellt. Boken är till största delen skriven på engelska. Man presenterar 52 svenska fotografer med en bild och en textsida var. Några få […][...]

En bok om Ernst Billgrens konst i pekboksformat? Som riktar sig till barn i alla åldrar (0-113 år står det på omslaget)? Jag måste erkänna att jag blev både lockad och konfunderad av den här boken när jag först såg den. Nu när jag skriver recensionen inser jag att jag fortfarande inte vet riktigt varför. […][...]

”Inspirerad av pekböcker för barn gestaltas en bok för vuxna om ångest, kärlek relationer och existentiella frågor” står det på baksidan av Nu blir det tvångsfika! Det sammanfattar boken ganska bra. På inbjudan till vernissagen kallar de den för konstbok. Fredrik Carlsson och Maja Fjällbäck använder sig av enkla, serieaktiga teckningar bredvid korta dikter. Men […][...]

Målningar med titlar som Depression, Postindustriellt landskap, Människor och demoner, Åldrande kropp … ärligt talat ger det en känsla av upprepning. Tycker man sett det förr. På film eller hört det som musik. Surrealism som ska kittla fram mystik ur nonsens. Dystopi, pompöst braskande, ogenerad undergångsromantik under förevändningen att ”säga något om samtiden”. Och detta att […][...]

Hur jag än vrider och vänder på det kommer jag inte undan att r + n = m inte ser ut som en bok brukar göra. Och trots att jag egentligen inte vill beskriva verket i icketermer så är det just vad jag gör eftersom boken inte blir en bok eftersom den inte är inbunden […][...]

Ibland träffar man i vuxen ålder på saker man önskar att man haft tillgång till som barn. Man upplever dem och tänker: som liten hade jag älskat det här, synd att det inte fanns då. För många gäller säkert Harry Potter och Pirates of the Caribbean som exempel på detta. Själv har jag i nutid […][...]

"Det är ju han, han är så jävla bra." Så sa en kompis till mig för några år sedan när vi stod vid tidningsstället i Pressbyrån. Han pekade på omslaget till senaste numret av Arena, illustrerat av Jesper Waldersten. På temat "sprit" stod mot en illavarslande röd bakgrund några groteska figurer med stora grin. De […][...]

Alltså, läsare, är det jag själv som är ämnet för min bok. Du har ingen anledning att använda din tid på ett så intetsägande och meningslöst ämne. Alltså farväl! Kan man vara mer uppriktig mot sina läsare än vad Montaigne (1533-1592) är i förordet till sina essayer? Med dessa ord, om än i en annan […][...]