Recension

: Mizeria
Mizeria Melody Farshin
2018
Bonnier Carlsen
7/10

Shakespeare i Husby

Utgiven 2018
ISBN 9789178031290
Sidor 134

Om författaren

Melody Farshin (född 1988) är uppvuxen i Husby utanför Stockholm. Hon är också känd som ståuppkomiker. År 2018 debuterade hon som författare med ungdomsboken Mizeria.

Sök efter boken

Bostadsområden med sämre rykten finns utanför Stockholm, Göteborg men också utanför storstäderna i Europa, såsom Paris, London eller Bryssel. De kännetecknas av stora höghus med en brokig skara invånare, vars föräldrar eller far- och morföräldrar kommit från andra länder. Det många glömmer bort är att barnen som vuxit upp där är nära vuxenåldern och är fulla av framtidsambitioner. Alla är inte en del av en stor syskonskara eller har svårigheter med att få studiero. I många familjer är också båda föräldrarna yrkesarbetande som oroar sig för vad barnen gör.

Aicha och Ali är tvillingar. I början av boken Mizeria är Ali superförbannad på sin syster som skiner som en sol på Snapchat. Hon har nämligen lånat hans nya Adidasjacka utan att fråga om lov. Till råga på allt har hon använt ett blomsterfilter på bilden som enligt honom gör att jackan nu blivit helt ”guzzifierad”.

Ali är kille med allt vad det innebär. Han har kompisar från dagisåldern och en av dem står honom närmare än alla andra. Aicha är tjej och intar en tuff attityd för att hon inte vill låta någon tro att vem som helst ska kunna bli ihop med henne.

Ungdomens drivkrafter är starkare än något annat. De unga tvillingarna berättar i ett drivet tempo om livets drabbande händelser. Några kapitel är berättade ur mammans, pappans eller vännens perspektiv. På det här sättet återges en komplexitet som inte går att ifrågasätta.

Lustfylld humor förekommer tätt i den första halvan av boken. Dialogerna och det talspråkliga visar upp en individualism och en kärlek till orddueller. Ena stunden vinner Aicha och andra stunden Ali. Jag får en stöt av medkänsla när jag läser Aichas betraktelse av den åtta år äldre väninnan och hennes lilla dotter:

Lilla, söta, klumpiga Aya rullar runt i Mishas famn och vägrar somna. Misha överöser henne med kärlek, Aya får höra hur mycket mamma älskar henne minst tre gånger innan hon ens öppnat ögonen på morgonen. Varken jag eller Ali har något minne av att våra föräldrar någonsin sagt det till oss, bara tanken är skum att dom någonsin skulle visa en annan sida än kontroll eller besvikelse. Det är så annorlunda för dom nya barnen, jag undrar hur skillnaden kommer att visa sig i framtiden.

Bokens andra halva visar fortfarande samma rappa språk men här tillkommer händelser som orsakar sorg. Livslågor som hastigt släcks men också frustrationen över en samhällsutveckling som är högst aktuell. Det finns all anledning att granska vad som cirkulerar i rapporteringen av förorten, bland annat i sociala medier men också bland politiska partier. Det tycks som om det är viktigare att svartmåla förorten och dess invånare än att diskutera lösningar kring arbetsmarknadens osäkra förhållanden med timanställda och gig-ekonomi. Även neddragningar i resurser till skola och bibliotek borde diskuteras mer högljutt på sociala medier.

Det krävs talang att gestalta ett drama på det sätt som Melody Farshin har lyckats med i sin debutbok. Vem vill läsa om medelklasstillvaro när det finns böcker som brinner och påminner om hur fort ett liv slås i spillror? Shakespeare hittas numera i Husby.

Lena Nöjd

Publicerad: 2019-04-28 00:00 / Uppdaterad: 2019-04-28 09:16

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7709

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?