Recension

: Ur
Ur Agnes Lidbeck
2018
Ellerströms
7/10

Ursprung, vardag och skrivande

Utgiven 2018
ISBN 9789172475137
Sidor 60

Om författaren

Agnes Lidbeck är född 1981 och bosatt i Stockholm. Hon debuterade med Finna sig 2017. 2018 kom både hennes andra roman, Förlåten, och diktsamlingen Ur ut.

Sök efter boken

Förra året kom Agnes Lidbecks uppmärksammade prosadebut Finna sig. Roman nummer två, Förlåten, gavs ut redan i våras. I DN går det numera att läsa hennes betraktelser i kulturdelen på söndagarna. På biblioteket där jag jobbar har reservationsköerna till de båda romanerna tidvis varit långa. Agnes Lidbeck har snabbt blivit en av Sveriges mest lästa författare. Finna sig är en debutroman är av den sort som många läsande människor har något att säga om, oavsett om de läst den själva eller bara hört om den i tv eller tidningarna.

I Ur är det lyriken som är formen för det skrivna. Jag hör Agnes Lidbeck läsa ur sin samling på Stockholms litteraturmässa och det är en sällsamt klar och allvarlig och samtidigt ovanligt lugn läsning jag hör. Här är en författare som vet att ta vara på poesins mellanrum, som lägger tyngd i sina ord även under läsningen, trots att det hon läser många gånger skildrar något helt vardagligt. Och nog går det att höra Lidbecks prosaröst eka även i poesin.

I Ur möter läsaren en prydlig och organiserad dikt med bitvis redovisande ton. Fraser staplas på varandra på ett sätt som delvis gör texten rytmisk, den är lätt att flyta med i, men det ordnade sättet och raderna som är ungefär lika långa, gör också detta till en aning torr poesi.

Trots det blir jag imponerad av Ur, som spänner från det vardagligt enkla till bilder och metaforer som kräver lite mer av läsaren. Det är bilder som visserligen balanserar fint mot det mer konkreta, men som ibland kan irritera och göra mig otålig under läsningen. Javisst, tänker jag, detta är fint men röj nu detta ur vägen och kom tillbaka till vardagen igen. Allt som är liv på en gång! Må det vara skruttigt eller sorgligt eller dödstråkigt. För det är där som Ur är som mest drabbande. I allt det som trots att det kan vara stora händelser för den enskilda människan, trots allt är vardag i ett nät av livscykler. Som här:

Ångesten kommer om natten
när månen är gul över fälten
och vattenglaset har vält igen

På skrivbordet ligger en lista,
en bok du för över avklarade avsked
du sätter kryss i kanten och lägger upp dina svullna fötter

Här ryms en berättelse om ursprung, dels i form av familjeband och arv, men också ursprung som i att formas och omformas. Av tiden, historien och naturen. Av rädslor och viljor. Bland alla de teman och spår som Lidbeck går igenom, hamnar hon också så småningom i det hos författare inte helt okonventionella ämnet skrivandet. Att vara en skrivande människa, rädslan för skrivandet, och frågor om vad det gör med en i det där livet som ständigt pockar på och kräver uppmärksamhet.

Rörelsen bort var en rörelse in
jag återvände gradvis till språket
osäker på om det skulle bära mig

De dubbla känslorna – osäkerheten men också viljan, drivet är kanske något som den skrivande människan aldrig kan bli fri från. Bär mina ord? Vart leder de? Och vad kommer att ske om jag försöker berätta? Om jag tar mig friheten? Det går inte att låta bli:

Vattnet fryser, trots sin salthalt
Jag går ut på isen för att se om ordet is ska bära
här står jag med munnen öppen i vinden

Anna Carlén

Publicerad: 2018-08-15 00:00 / Uppdaterad: 2018-08-14 17:20

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7444

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?