Recension

: Nikes bok
Nikes bok Agnes Lidbeck
2021
Norstedts
10/10

Uppslukande roman i Österlensk miljö

Utgiven 2021
ISBN 9789113105406
Sidor 744

Om författaren

Agnes Lidbeck är född 1981 och bosatt i Stockholm. Hon debuterade med Finna sig 2017. 2018 kom både hennes andra roman, Förlåten, och diktsamlingen Ur ut.

Gästinformation

Sök efter boken

Jag har tidigare läst Agnes Lidbecks romaner Finna sig, Förlåten och Gå förlorad. Det totala antalet sidor för alla tre böckerna är färre än tegelstenen Nikes bok på 744 sidor. Och jag har hört klagomål på att den är för lång. De som har klagat kanske hellre hade velat ha den uppdelad på tre romaner? Tja, inte vet jag, men personligen kan jag inte se vad som skulle ha kortats ner och var den där tomgången är som en del nämner.

Men vi börjar från början, vad handlar Nikes bok om? Svaret kan bli kort och självklart: Nike. Eller kanske en aning mer uttömmande: Det handlar om tre familjer som bor på Österlen i den lilla fiskebyn Kummelvik. Det startar med kapitlet ”Första katastrofen (1982)” och avslutas med ”Månförmörkelse (2018)”. På 36 år hinner det hända en hel del, ska ni veta. Små, gulliga, rultiga ungar växer upp och blir vuxna, till exempel, och får egna ungar. Föräldrarna blir gamla, dör och/eller skaffar nya partner. Vissas karriärer flyger och andras går i stå. Hem byts ut och byn förändras. Det enda som är beständigt är kärleken, även om föremålen växlar.

Kretsen i Kummelvik som Nikes bok utforskar är tre par. Det som binder ihop dem är att de har barn i ungefär samma ålder. Rosemarie och Janne och deras barn Martin och Katta är födda i Kummelvik. Karin och Tommy med tvillingarna Gustaf och Oscar har tack vare Tommys näsa för lyckade finansaffärer kunnat köpa herrgården Näs, där mycket av kretsens sociala liv utspelar sig. Och så är det konstnären Olle som en sommar får hyra en ateljé av Janne nere i hamnen, men som av olika orsaker blir kvar med dottern Nike och hennes mamma Sonja.

Jag tycker att Agnes Lidbeck inte bara beskriver skeenden på djupet, utan knivskarpt i en dialog blottlägger ett helt äktenskaps essens. Kolla in den här konversationen, så förstår du vad jag menar:

– Din pappa till exempel. Jag vet inte hur många gånger han sårade mig. Men jag fick förstå helt enkelt att han hade sina gränser, sin vilja, och jag fick anpassa mig efter den.
– För annars hade han gått, eller?
– Ja. Annars hade han gått. Och så länge jag hellre ville vara med honom än inte, fick jag leva med den han var.

Alltså, ni njugga recensenter och missmodiga läsare där ute, vad finns det att inte gilla med det här, undrar jag? Det är coming-of-age och scener ur tre äktenskap på en och samma gång. Det är äktenskap i förfall, eller åtminstone det som vid första ögonblicket ser så ut. Det är föräldraskap som föder närhet, lika mycket som att det kräver distans. Det är tidsandan och det är utvecklingen av Kummelvik från fiskeby till turistattraktion. Och det är så inihelvete grymt bra skrivet, Agnes Lidbeck! Jag älskar varje sida, varje fördjupning, varje person. Inget är självklart, inget blir som man tror eller ens hoppas. Eller nästan inget, i alla fall.

Märkligt, att en punkt som är förlängningen av allt man gjort för att man borde, kan vara punkter där vad som helst kan hända: inte på en övergripande nivå, utan för individen, i det egna livet. Och där vände sig hennes historia, Rosemaries historia, runt sin egen axel och blev en annan.

Ta den här när du har semester, gott om tid och inte blir störd. För om du blir lika uppslukad som jag av Kummelvik och dem som bor där, så finns det inget utrymme för sådant som lång, ostörd sömn eller förvärvsarbete. Man vill aldrig lämna Österlen!

Carina Middendorf

Publicerad: 2022-01-15 00:00 / Uppdaterad: 2022-01-23 11:19

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8686

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?