Recension

: Syster Gerda
Syster Gerda: sjuksköterskan, fackföreningsledaren och politikern Gerda Höjer Anna Götlind
2021
Appell
7/10

Från kall till profession

Utgiven 2021
ISBN 9789198548730
Sidor 221

Om författaren

Anna Götlind (född 1959) är professor i historia vid Stockholms universitet. Hennes forskningsfält är bland andra kulturhistoria, mikrohistoria och teknikhistoria. I likhet med Gerda Höjer har Götlind arbetat fackligt och varit förbundsordförande för Saco-förbundet SULF, Sveriges universitetslärare och forskare, 2008-2012.

Sök efter boken

I en låda med all möjlig bråte förvarar jag en gammal sjuksköterskebrosch, som varit min mammas. Hon utbildade sig till sjuksyster på Sahlgrenska runt 1940. På den tiden bodde man fortfarande på elevhem, bar blåvit uniform med stärkkrage samt en liten hätta på håret som kronan på verket. Den strikta hierarkin yrkesgrupperna emellan var ingenting att ta miste på. Man spisade till exempel i separata matsalar och bara läkarna kunde glädjas åt vita dukar på borden. Eleverna övervakades praktiskt taget dygnet om. Jag minns att min mor berättade att herrar var bannlysta på elevhemmet och när hennes bror någon gång hälsade på möttes han av misstänksamma blickar.

Så småningom blev min mamma i likhet med Gerda Höjer (1893-1974) – föremålet för biografin Syster Gerda: sjuksköterskan, fackföreningsledaren och politikern Gerda Höjer – röntgensköterska. Fast Gerda lämnade sin plats efter femton års tjänstgöring för att 1933 i stället börja arbeta för Svensk Sjuksköterskeförenings räkning.

Trots att hon även lyckades klämma in en rad andra uppdrag, som att representera Folkpartiet i andra kammaren, sitta i styrelsen för TCO med flera styrelser samt vara president för International Council of Nurses kom hon yrkeslivet igenom att gå under den något klämkäcka benämningen ”syster Gerda”.

Faktum är att Gerda Höjer på sin tid var något av en kändis. Framför allt lönestriden 1950-51 gjorde henne till ett bekant ansikte. Eftersom offentligt anställda tjänstemän inte hade strejkrätt (infördes först 1965), tog man till den enda stridsåtgärd man kunde begagna sig av, nämligen massuppsägningsvapnet. Rikets höga herrar fick stora skälvan och riksdagsledamöterna inkallades knorrande från sommarledigheten för att avgöra om uppsägningarna var att betrakta som samhällsfarliga.

Märkligt nog är Gerda Höjer idag i stort sett bortglömd. Inte heller finns så värst mycket nedpräntat om henne. Något som Anna Götlind, professor i historia vid Stockholms universitet, velat råda bot på. Författaren slår fast att hon framförallt vill belysa Gerda Höjer i en samhällelig kontext. Inte minst understryker det rika bildmaterialet denna strävan.

Svensk Sjuksköterskeförening (SSF) grundades 1910. Den verkade för att utbildningen skulle förlängas och förbättras samt erbjöd även påbyggnadskurser. Till en början befattade man sig inte med fackliga frågor, vilket kritiserades alltmer högljutt av medlemmarna. De ville kort och gott ha mer i lönekuverten och drägligare arbetsvillkor. Då riksdagen 1919 fattade beslut om åtta timmars arbetsdag, inklusive lördag, undantogs bland andra sjuksköterskorna. Först mot slutet av 1940-talet kom arbetstidsbegränsningen att i praktiken gälla även dem. Fast det skulle dröja ända till 1970 innan lagstiftningen hann ikapp.

1933 ombildades SSF till en regelrätt fackförening, som fokuserade på lön, pension och semester. Gerda anställdes av facket på heltid. Först som avlönad sekreterare för att sedan, 1945, överta ordförandeklubban. Hennes hjärtefrågor var mäns och kvinnors lika möjligheter på arbetsmarknaden samt lika lön för lika arbete.

Folkhemmet var under uppbyggnad och reformerna kom slag i slag. 1945 fick man till exempel inte längre sparka kvinnor som gifte sig eller väntade barn. Från och med 1946 påverkade inte könet pensionens storlek.

Enligt författaren finns det flera anledningar till att Höjer blivit så bortglömd. Dels att hon var sjuksköterska, en yrkeskategori som inte sågs som en del i kvinnokampen. Till råga på allt var hon Folkpartist och därför inte delaktig i folkhemmets tillväxt på samma sätt som de socialdemokratiska kvinnorna, som också blivit mer uppmärksammade i historieskrivningen.

Privatpersonen Gerda är svår att komma in på livet. Det sägs att hon var reserverad, men trivdes gott i det offentliga rummet. Boken ger nästan uteslutande bilden av den effektiva yrkeskvinnan. Att Götlind gjort ett hästjobb inser man när man ser den minst sagt digra källförteckningen. Ändå tänker jag att då det är omkring femtio år sedan hon gick ur tiden torde det finnas släktingar och yngre kollegor som kunde ha bidragit till en mer livfull personteckning.

Anna Götlind bjuder på en klar och strukturerad redogörelse för sjuksköterskeyrket – från kall till profession. En process i vilken Gerda Höjer utan tvekan spelade en väsentlig roll. Boken förtjänar att få många läsare. Varför inte införa den som obligatorisk läsning på sjuksköterskeutbildningen till att börja med?

Slutligen ska Anna Götlind ha en eloge för att hon lyft fram Gerda Höjer ur skuggorna. Kanske är det fler än jag som tänker att vi skulle behöva en kämpe av Gerda Höjers kaliber idag. Hon är inte minst aktuell i och med läget på barnmorskefronten, med hot om massuppsägningar.

Ingrid Löfgren

Publicerad: 2022-01-17 00:00 / Uppdaterad: 2022-01-16 22:49

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8687

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?