Recension

: Children of blood and bone
Children of blood and bone: Solstenen Tomi Adeyemi
2018
Lavender Lit
9/10

Magiskt på riktigt

Utgiven 2018
ISBN 9789187879371
Sidor 525
Orginaltitel Children of blood and bone
Översättare Carina Jansson
Först utgiven 2018

Om författaren

Tomi Adeyemi (f. 1993) arbetar som skrivcoach. Hon lever i San Diego och debuterade 2018 med sin fantasyroman Children of Blood and Bone. Studierna bedrevs vid både Harvard och i Brasilien, där hon studerat engelsk litteratur respektive västafrikansk mytologi.

Sök efter boken

Tomi Adeyemi sägs ha fått det största förskottet en debutroman någonsin erbjudits med sin fantasyroman Children of Blood and Bone. Den har sedan blivit en enorm försäljningssuccé och toppat försäljningslistor.

Children of blood and bone: Solstenen, som den heter på svenska, utspelar sig i det magiska riket Orïsha. Med inspiration från västafrikansk mytologi får läsaren ta del av ett genomarbetat magiskt system. I riket fanns under många år magiska klaner, utöver de människor som inte har någon förmåga. Detta tills magin försvann och alla majier, vuxna med magiska förmågor, mördades av kungen.

Nu lever barnen till majierna förtryckta. Historien rör sig framför allt kring en av dem: Zélie. Hon lever i en fiskeby, och lär sig i smyg att slåss med stav, till synes till ingen nytta. Tills en dag då en magisk skriftrulle dyker upp och det plötsligt uppenbarar sig en chans att bringa magin åter in i Orïsha.

Detta är tveklöst den bästa fantasyroman jag läst på länge, förmodligen sedan den senaste delen av A Song of Ice and Fire kom ut. Den innehåller givetvis sina typiska inslag för sin genre, men rör sig runt dem med sådan finess att det gör absolut ingenting. Ibland tycks möjligen karaktärsutvecklingen något otrolig, och relationerna svårförstådda. Men framför allt lyckas den med att få läsaren att känns sig som en del av äventyret, och magin känns nästan så verklig som den gjorde när man var barn. Och då spelar invändningar inte så stor roll.

Adeyemi har skrivit en smärtsam, medryckande, rörande, spännande och alldeles oerhörd roman. Den är samtidigt politisk, som genom paralleller tar upp många aktuella frågor om rasism och förtryck. Detta görs fullkomligt sömlös och engagerar för min del ännu starkare än vad Angie Thomas gjorde med sin samhällsrealistiska roman The Hate You Give. Kanske är det fördelen med fantasyn, att den genom sin distans kontraintuitivt nog kan skapa en närmare relation till det som är svårt, och viktigt.

Kort sagt: detta är årets fantasyroman.

Sofie Eliasson

Publicerad: 2018-08-16 00:00 / Uppdaterad: 2018-08-15 16:52

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7445

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?