Ska våldsamheterna mellan Israel och dess fiender trappas upp till ett regionalt krig, frågar jag mig i skrivande stund. I veckan stod det klart att Hizbollah i Libanon blivit utsatt för ett spektakulärt angrepp via tusentals små personsökare som exploderat. Allt började med att terrorstämplade Hamas gjorde en fasansfull attack på civila den 7 oktober […][...]

Berättaren är tretton. Det är 1970-tal. Platsen är förorten till en icke namngiven stad, men det finns tunnelbana och de fina villorna ligger invid Mälaren så då vet man. Men det är av mindre betydelse. Berättaren har bestämt sig för att att hon ska därifrån så fort det bara är möjligt. Skolan är platsen där […][...]

Camilla Stens debutroman, dystopiska En annan gryning, har ett gäng år på nacken när den dyker upp på min radar. Sånt känns ju alltid lite störigt, när man helst vill föreställa sig att man har stenkoll på utgivningen (vilket verkar alltmer omöjligt på dagens bokmarknad), men här bidrar det onekligen också till en viss tyngd. […][...]

Som barn- eller skolbibliotekarie läser man ofta första delen i serier, för att ha ett hum om stil och teman och kunna rekommendera dem till rätt läsare. Uppföljande delar tar man sig mer sällan tid för. För Pärlbäraren gör jag gladeligen ett undantag. Maria Hellbom fångade mig verkligen med sin debut Älgkungen härom året. Fortsättningen […][...]

Det är förstås en plats att fly till. Ett fjällnära land. Där bor inte så många andra. Kanske möjligt att få andas fritt och vara den man vill vara. Inkeri har kommit till huset hon köpt av 70-årige samen Piera. Hon har uppdrag från tidningen i Helsingfors att skriva reportage om människorna som bygger upp […][...]

Den här självbiografiska berättelsen av baskettränaren och socialarbetaren Nicolas Lunabba har allt. Förutom sentimentalt dravel. Vi tar det från början: I Blir du ledsen om jag dör? får vi möta Nicolas Lunabba. Han har lätt för att få kontakt med de vildaste av de vilda ungarna i Malmös mest utsatta områden. Han spelar inte bara […][...]

För fyra dagar sedan publicerade Brottsförebyggande rådet en rapport om hatbrott mot afrosvenskar. Det är ruggig läsning om hot och våld, men kanske framför allt om vardagliga verbala påhopp. Att bli kallad n-ordet, apa eller smutsig och att bli uppmanad att ”åka hem till Afrika” kan på kort sikt utlösa ilska, chock och rädsla. Vid […][...]

116:e gatan är ungefär som vilken gata som helst i stadsdelen Harlem i New York på 1940-talet. Andra världskrigets tid. Den unga mamman Lutie Johnson är inte precis entusiastisk, ens när hon flyttar in med sin lille son Bub. Lägenheten är sunkig, mörk och illaluktande, trapphuset trångt och dunkelt. Portvakten ger redan från början obehagliga […][...]

När jag slagit igen brittiska Natasha Browns debutroman Samling så slår jag nästan genast upp den igen. Läser om. Sen funderar jag starkt på att läsa den på originalspråket, men den är hela tiden utlånad på biblioteket. Sen låter jag den ligga ett tag. Och jag kan ändå inte riktigt landa i om den är […][...]

I den här boken vill journalisten och författaren Amat Levin lyfta fram personer som sällan uppmärksammas tillräckligt i historieskrivningen, nämligen – som titeln formulerar det – svarta (med vilkea Levin menar afrikaner och ättlingar till afrikaner i diasporan runt om i världen). Boken försöker inte ge något helhetsperspektiv på Afrikas, eller på svartas, historia, utan […][...]