Recension

: Vitt skilda
Vitt skilda: Svenskare kan ingen vara Mina Dennert
2022
Volante
7/10

Mot rasism? Börja med dig själv!

Utgiven 2022
ISBN 9789179652319
Sidor 202

Om författaren

Mina Dennert är född 1975 i Shiraz i Iran. Hon adopterades till Sverige och växte upp i Göteborg. Hon utbildade sig till journalist och 2016 grundade hon Facebookgruppen #jagärhär vars syfte är att motverka desinformation och näthat. När gruppen var som störst hade den över 100 000 medlemmar. #jagärhär-initiativ har sedermera startats i flera olika länder, bland annat Tyskland, Finland, Norge, Italien, Frankrike och USA. För sitt arbete har hon tilldelats många olika priser och utmärkelser, bland annat Anna Lindh-priset 2017.

Sök efter boken

För fyra dagar sedan publicerade Brottsförebyggande rådet en rapport om hatbrott mot afrosvenskar. Det är ruggig läsning om hot och våld, men kanske framför allt om vardagliga verbala påhopp. Att bli kallad n-ordet, apa eller smutsig och att bli uppmanad att ”åka hem till Afrika” kan på kort sikt utlösa ilska, chock och rädsla. Vid återkommande upprepning leder det till uppgivenhet och en känsla av utanförskap, skriver Brå.

Att afrofobiska hatbrott kan ske i många olika sammanhang och miljöer kan även leda till ett tillstånd av ständig beredskap, något som i litteraturen beskrivs som minoritetsstress.

Vi har alltså en massa människor i vårt samhälle som går i ständig anspänning. De tvingas vara beredda på rasistiska påhopp mot sig själva eller sina barn. Samtidigt ser jag ofta uttalanden på Facebook eller Twitter som gör gällande att Sverige inte har någon rasism eller är det minst rasistiska landet i världen. Jag ska erkänna att jag långt upp i vuxen ålder själv trodde att det var så.

Men i och med att jag skaffade konton på Facebook och Twitter gick det inte att leva på några rosa moln mera. Tonläget blev råare med åren och mycket handlade om rasistiska påhopp. Till slut var jag en av de 100 000 personer som anslöt till sociala medierörelsen #jagärhär för att bemöta rasism och annat näthat. En utlösande händelse var hetsen runt den mörkhyade Luciapojken i Åhléns reklam 2016. I #jagärhär lärde jag känna grundaren Mina Dennert.

Nu har hon skrivit självbiografiskt om hur det är att växa upp i Sverige, som adopterad från Iran. Mycket kretsar kring all den rasism som är vardag för alla som inte har ett rågblont nordiskt utseende, men som är okänd för många ”etniska svenskar”. Det är en självutlämnande bok där uppgörelsen med mamman löper som en röd tråd genom berättelsen. Man kan älska sitt adopterade barn men ändå bete sig rasistiskt mot det och utan att själv vara medveten om det.

Det här är besvärliga ämnen. Både svåra att förstå sig på och svåra att ta till sig eftersom rasism är skamligt och skrämmande.

Men boken är bitvis avdramatiserande. Mina Dennert slår fast att man inte ÄR rasist, rasism är något man GÖR. Vilka vi är kan det vara svårt att göra något åt, men hur vi beter oss – det kan vi faktiskt förändra.

Med skickligt skildrade scener ur verkligheten belyser hon vad rasism är för något. Vitt skilda är inte enbart ett slags självbiografi. Den är också en handbok i hur vi var och en kan arbeta med oss själva för att sluta göra rasism. Ansatsen är bra, jag har mycket att lära och får massor att tänka på. Men det är kanske bland de goda råden bokens svagheter gömmer sig. Det är hög igenkänning när Mina Dennert skildrar olika situationer där hennes mamma, eller någon annan, går i försvar när de just blivit konfronterade med att ha uttryckt sig rasistiskt. Det blir lurigare när författaren instrumentellt ska ge tips, tryckta i fet stil, om hur man kan bete sig för att bryta sina mönster:

Släpp alla tankar på hur missförstådd du är och stoppa impulsen att vilja förklara vad du menade. Försök svälja stoltheten, som självklart fått sig en törn, och se det som ett tillfälle för dig, som tycker att rasism är fel, att lära dig mer om vad rasism är.

Det är inte fel att skriva så. Men det är oerhört svårt att ta till sig rådet att släppa en impuls, vilket inte minst erfarenheterna med mamman bär vittnesbörd om.

Vitt skilda är en bok för den som vill göra något åt rasismen och som ser det förnuftiga i att börja med sig själv.

Mattias Lahti Davidsson

Publicerad: 2022-11-28 00:00 / Uppdaterad: 2022-11-27 23:21

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8913

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?