Recension

: Célanire
Célanire Maryse Condé
2017
Leopard Förlag
7/10

Hämnden är ljuv

Utgiven 2017
ISBN 9789173437158
Orginaltitel Célanire cou-coupé
Översättare Kristina Ekelund
Först utgiven 2000

Om författaren

Maryse Condé, född 1937 på Guadeloupe, anses vara en av den karibiska litteraturens främsta författare. Hon har skrivit ett tjugotal romaner, är flerfaldigt prisbelönad och har undervisat vid bland annat Harvard och Colombia University i New York.

Sök efter boken

Vem är hon, Célanire Pinceau, novisen som 1901 kommer till Adjane-Santay på Elfenbenskusten för att arbeta som lärarinna på en internatskola och hastigt och lustigt blir ansvarig för hela skolan? Och vad är det som pågår där efter skoltid? Och vad är det som döljs under de band och scarfar hon ständigt bär kring halsen? Viskningar och rykten, fruktan och fasa men också den som absolut inte vill måste dras in i hennes trollkrets, för visst måste det vara något övernaturligt med henne?

Omständligt vecklar den ut sig, historien om Célanire, hon vars blick genomtränger allt och alla, hon som anar alla hemligheter och finner alla hållhakar. Hon manipulerar och manövrerar men det är ändå något nästan oskyldigt över henne, trots att döden ständigt finns i hennes närhet – för kring henne avlider folk, alltid ytterst lägligt. Vilka makter är det som hjälper henne, eller hjälps av henne? Vilka är det hon utkräver hämnd på, och varför?

Från Guadeloupe till Frankrike och Elfenbenskusten, åter till Guadeloupe och vidare till Peru – så går färden för att finna sanningen och de visar sig vara många, de som förtjänar hennes hämnd. Många som varit inblandade på ett eller annat sätt. Hela tiden i gränssnittet mellan kolonialismens och missionens framfart och folktron. Det nya möter det gamla med delvis förödande konsekvenser och rasen och hudfärgen spelar en enorm roll med egna statussystem inom varje gruppering.

Célanire styr med intelligens och bildning – och med sin sexualitet. Makten finns såväl i kroppen som i den intellektuella förfiningen och i den selektiva tidiga feminismen. Kvinnor som far illa ges en fristad men kan också dras in i något helt annat. Den europeiska musiken går som en röd tråd och får vara en sorts symbol för civilisationen – överallt sjungs det Vivaldi och Mozart, men vartefter alltmer varvat med folksånger. Något liknande är det med hur den klassiska västerländska litteraturen – en läkare har studerat och inspirerats av Mary Shelleys Frankenstein – lever sida vid sida med det mytiska materialet.

Det gåtfulla och mystiska hos Célanire förstärks av att skildringen hela tiden ges ur någon annans perspektiv, av att man aldrig får man blicka in i hennes tankar och känslor. Sympatierna växlar, är hon offer eller bödel – eller bådadera?

Det är spännande, grymt och vackert. Smutsiga kapitel i vår historia är också fyllda av skönhet i prunkande trädgårdar med färggranna blommor och exotiska fjärilar och fåglar. Det är lätt att gå vilse bland de vindlande förklaringarna, lätt att tro att nu har vi fått alla svar men ännu väntar en överraskning runt hörnet. Därtill finns den magiska realismen med sin alldeles egna logik.

Tyvärr känns språkdräkten för modern, den skaver mot det tidiga 1900-talet på ett missklädsamt vis och ibland blir det för progressivt för att vara trovärdigt, som när Célanire för en okänd man håller utläggningar om det bedrövliga i kvinnlig omskärelse. Kanhända är det helt avsiktligt – det som skildras som ett avlägset då är ändå inte så långt borta, vad gäller vissa saker har hundra år inte gjort så stor skillnad när allt kommer omkring.

Saga Nordwall

Publicerad: 2017-07-19 00:00 / Uppdaterad: 2017-07-17 21:27

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7011

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?