Recension

: Färden genom mangroven
Färden genom mangroven Maryse Condé
2007
Leopard
8/10

In i regnskogens hjärta

Utgiven 2007
ISBN 9789173431491
Sidor 252
Orginaltitel Traversée de la mangrove
Översättare Helena Böhme

Om författaren

Maryse Condé, född 1937 på Guadeloupe, anses vara en av den karibiska litteraturens främsta författare. Hon har skrivit ett tjugotal romaner, är flerfaldigt prisbelönad och har undervisat vid bland annat Harvard och Colombia University i New York.

Sök efter boken

Slingerväxter och rötter breder ut sig över sidorna i karibiska Maryse Condés roman Färden genom mangroven. Dalbergia. Glödranka. Flamingoblomma. Jamsrot. I de skuggiga mangroveträsken växer cecropia, myrten, magnolia, rökelseträd. Tabunoco. Sloanea. Om man bara lyssnar till artnamnen … det låter suggestivt. (Med risk för att vara exotiserande …) Miljön är perfekt för en gåta!

Romanens mysterium är Francis Sancher, en främling som dyker upp i den lilla byn Rivière au Sel på Guadeloupe. Ingen av byborna vet egentligen vem han är, varifrån han kommit eller varför han valt att bosätta sig i rucklet på kullen en bit utanför just deras by. Klart är i alla fall att han med sitt okända ursprung (han har ”allt slags blod i kroppen”) och sitt sätt att leva väcker både avsky och förakt. Det sägs att Sancher har pengar undangömda i en väska, att han kanske är en motståndsman som flytt från Kuba, eller att han kommer från någonstans i Afrika, att han kanske är en skojare, en förförare. Mest vandrar han omkring i mangroveträsken eller sitter på verandan framför sin skrivmaskin. Han säger att han skriver på en bok: ”Färden genom mangroven”, och att det vilar en förbannelse över honom. En dag hittar den gamla lärarinnan Léocadie Timothée honom död inne i regnskogen, med ansiktet nertryckt i leran. Det är så det hela börjar.

Hela romanen utspelar sig under en enda natt: Francis Sanchers likvaka, och med Condés livfulla gestaltning är det så lätt att se de här människorna framför sig, hur de sitter där samlade och snackar och äter, med ösregnet smattrande utanför. Ingen tycks ha varit opåverkad av Sancher, men att en person kan vara många människor, rymma en mängd personligheter, eller framstå som så annorlunda för olika personer är något som framträder i all sin tydlighet. Tillsammans fogar byborna samman små små bitar till vem Sancher var. Men när man tror sig ha nått någorlunda klarhet tar nästa berättare över, och raserar, och plockar isär, plockar bort bitar ur historien, och lägger till nya delar.

Likt den i romanen överallt förekommande växtligheten slingrar sig berättelserna fram och tillbaka (i senaste numret av tidskriften Karavan, nr 3/07, som för övrigt innehåller en hel Maryse Condé-special, finns en lång artikel om mangrovens funktion både vad gäller form och innehåll, som är skriven av Joan Dayan, kritiker och professor i litteratur vid Pennsylvanias universitet. Ett tips: läs den! Riktigt intressant). Condé varvar långa meningar som fullkomligt tar andan ur en, laddade med tjocka lager av detaljer och information med mer korthuggna partier, helt beroende på vem som talar. Karaktärerna har alla sin egen röst.

Tillsammans skapar de också en berättelse om Guadeloupes och Västindiens koloniala historia; för Rivière au Selborna tycks allting kretsa kring ”blod” och ”ras”, om fallna och nykonstruerade hierarkier. Francis Sancher är främlingen som hotar och utmanar gängse konventioner och föreställningsvärldar. Frågan är bara om hans pussel någonsin blir färdiglagt. Efter att ha läst ut romanen är jag inte säker. Det måste vara ett gott tecken.

Textutdrag (Visa/göm)

Helena Hansen

Publicerad: 2007-10-25 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-26 20:27

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2675

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?