”Stop! Keep your dreams alive”, säger en av karaktärerna i ”The Sun-Eating Gypsy”, den första av fyra noveller i samlingen A Cup of Turkish Coffee av Buket Uzuner. Uppmaningen breder ut sig, dess underbetydelser förgrenar sig in i samlingens alla noveller. Den medelålders mannen, bosatt i Istanbul med ett vardagsgrått vuxenliv, var nyss en pojke […][...]

Vissa böcker vet man att man kommer att läsa igen. Några få vill man läsa om så fort man läst klart sista sidan. Perihan Magdens debutroman The Messenger Boy Murders är en sådan bok för mig. Intrigen är en finurligt berättad mordgåta, befolkad av en rad egensinnigt motsägelsefulla karaktärer, som alla, visar det sig, bär […][...]

Först kan jag inte direkt påstå att jag tycker om texten. Språket känns nästan lite utstuderat … prosalyriskt, som det var så inne att skriva för några år sedan. Korta meningar, korta kapitel, underförstådda undertoner som man förväntas söka efter och begrunda, långa transportsträckor där ingenting händer. Såna texter har aldrig direkt tilltalat mig; det […][...]

Jag: ”Du vet när det är som författaren talar direkt till dig, jag menar när du läser? Tilltalet.” Min vän C: ”Ja..?” Jag: ”Så är det nu.” C: ”Okej. C’est bien, très bien.” Jag tummar på Invasion!. Omslaget: En himla massa grejer. Pilar och pingviner, gågubbar och rulltrappsymboler, en sax, gubbe droppar bomb i papperskorg(?). […][...]

Den senaste tiden har det varit ett himla hallahballoo här i Malmö, i alla fall på Sydsvenskans kultursidor och i andra medier, om en planerad skol-/utbytesresa för en grupp mellanstadieelever till Saudiarabien. Får man verkligen resa till ett land där mäns/killars och kvinnors/tjejers rättigheter och förutsättningar ser så diamentralt olika ut? Där kvinnor inte har […][...]

Jag gillar ökenromaner. Kanske beror det på min mammas berättelser om ökenritter i Sahara. Eller på den röda kamelsadeln som alltid stått där i vår hall sen jag var liten. Bilder i min mammas fotoalbum. Jag tänker att det måste vara något visst med stämningen – hettan, och tystnaden. Där i öknen. Ellen Mattsons roman […][...]

Språket i Budapest rinner som vatten mellan raderna och sidorna; meningarna böjer sig och vindlar förbi interpunktion och kommatering. Allting handlar om bokstäver och ord, om ljud. Om att låta sig intas av ett främmande tungomål. ”Det borde vara förbjudet att håna den som vågar sig på att använda ett främmande språk”, säger romanens huvudperson […][...]

Slingerväxter och rötter breder ut sig över sidorna i karibiska Maryse Condés roman Färden genom mangroven. Dalbergia. Glödranka. Flamingoblomma. Jamsrot. I de skuggiga mangroveträsken växer cecropia, myrten, magnolia, rökelseträd. Tabunoco. Sloanea. Om man bara lyssnar till artnamnen … det låter suggestivt. (Med risk för att vara exotiserande …) Miljön är perfekt för en gåta! Romanens […][...]

Del 1 | Del 2 | Del 3 On 10/8/07, Christian Eklund wrote: Jag köpte Hur man botar en fanatiker på Myrorna på Södra Förstadsgatan i Malmö, det kan ha varit en av de sista dagarna jag bodde där. Men det visste jag ju inte då. Jag köpte samtidigt Röda rummet. Ingen av böckerna har […][...]

Del 1 | Del 2 | Del 3 On 10/8/07, Christian Eklund wrote: Amos Oz. Jag såg honom bli intervjuad, av Babel antar jag. Det var bra alltså? Det var ju min första bokmässa, vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, torget var ju lätt epilepsiskadligt. Som ett köpcenter dagen innan julafton. Hade det […][...]