Recension

: Flickorna från Riyadh
Flickorna från Riyadh Rajaa Alsanea
2007
Norstedts
7/10

Saudiarabisk bestseller

Utgiven 2007
ISBN 9789113016771
Sidor 335
Orginaltitel Girls of Riyadh/Banát al-Riyadh
Översättare Tetz Rooke

Om författaren

Rajaa Alsanea växte upp i Riyadh, Saudiarabien. För närvarande är hon bosatt i USA, där hon studerar till specialisttandläkare. Efter avslutad examen tänker hon återvända till Saudiarabien. Hon är 26 år. ”Flickorna från Riyadh” är hennes debutroman.

Sök efter boken

Den senaste tiden har det varit ett himla hallahballoo här i Malmö, i alla fall på Sydsvenskans kultursidor och i andra medier, om en planerad skol-/utbytesresa för en grupp mellanstadieelever till Saudiarabien. Får man verkligen resa till ett land där mäns/killars och kvinnors/tjejers rättigheter och förutsättningar ser så diamentralt olika ut? Där kvinnor inte har rösträtt. Och där skolorna är könssegregerade. Får man det?

Är Saudiarabien ett land som är lämpligt för barn att resa till? Nej, säger vissa. Ja, säger andra. Själv hade jag tyckt det var intressant att göra en studieresa dit. Men när jag gick på mellanstadiet? Ja, då var jag nog mer intresserad av att åka till Liseberg, tyvärr. Men om man hårdrar det hela: Säg att man skulle undvika att resa till länder där någon form av orättvisa råder så är det väl ärligt talat ganska få länder här i världen som man överhuvudtaget skulle kunna resa till. Eller?

Och ju mer jag funderar, desto mer slår det mig hur lite jag egentligen vet om det saudiska samhället. En vän till mig bodde i landet under en tid, hennes pappa var gästarbetare där. ”Jag och mamma fick alltid sitta längst bak i bussen, bland de andra kvinnorna”, minns jag att hon berättade. Men vad vet jag mer? Förutom olja, bin Laden, sharialagar, hajj: pilgrimsfärden till Mecka, kung Abdullah och ja … kanske inte så mycket mer. Det är (ju!) ganska sällan man hör något rapporteras från landet ifråga, eller ens ser något nyhetsinslag på tv. Och hur ser det dagliga livet i Saudiarabien egentligen ut? Hur är det att som kvinna leva där? 26-åriga Rajaa Alsaneas debutroman Flickorna från Riyadh handlar om just det.

Varje fredag under ett års tid berättar en anonym saudisk 20-årig kvinna om fyra av sina väninnors liv, via en e-postlista: seerehwenfadha7et@yahoogroups.com. Namnet betyder ungefär ”berättelsen öppnad” och syftar på ett populärt libanesiskt pratprogram på tv.

Mina damer och herrar! Välkomna till de värsta lokala skandalerna och de hetaste ungdomskanalerna! Er ciceron, c’est moi, ska ta er med till en värld som ligger närmare er än vad ni kan föreställa er ens i er vildaste fantasi. Det är en verklighet som finns utan att synas. Vi tror på vad vi vill av den och förnekar resten.

Så börjar romanen. Att jämföra bokens berätterska med Scheherazade vore inte inte så långsökt som klyschigt, även om flera recensenter påpekat likheterna. En annan jämförelse är den med tv-serien/boken Sex and the City (något som Rajaa Alsanea för övrigt motsätter sig, och det är väl bara bra: en gång försökte jag mig faktiskt på att läsa Candace Bushnells roman, den var fruktansvärt dålig, jag orkade bara med några sidor), men den jämförelsen är nog att ta i. Ganska mycket dessutom. Snarare handlar Flickorna från Riyadh om kärlek och förälskelse.

Provokationen/det skandalartade befinner sig nog mer i mellanrummet mellan stränga offentliga regler kontra vad människor faktiskt gör, eller i hur de vid Riyadhuniversitetet studerande unga kvinnorna Gamra, Sadim, Lamis och Michelle på olika sätt bryter mot eller försöker kringgå de restriktioner som saudiska kvinnor (och ja, till viss del även män) lever med. För kvinnor är det till exempel förbjudet att köra bil, de fyra väninnorna gör det ändå. Det är inte okej att sminka sig, de fyra väninnorna gör även det. Under Gamras möhippa glider de omkring i en jeep med sotade rutor och hög musik dunkande ut ur högtalarna, körd av en till man utklädd Michelle. De som ser dem gå ur bilen vid köpcentret på Olaya Street, inte minst stadens unga män, förstår så klart att det är kvinnor.

Visst, genremässigt liknar Flickorna från Riyadh chick lit: det är kvinnlig vänskap, mode, parfym, utbildning/karriär, män och relationer till dem. Skillnaden är att det här är betydligt mer intressantare. Inte minst med tanke på miljön och samhället där det utspelar sig, som många gånger strukturellt framstår som både inskränkt och skrämmande. (Frågan är om de amerikanska Sex and the City-kvinnorna hade klarat av att leva här.) Dessutom är bokens berättarröst både rapp och cool.

Kanske kanske kanske, om man anstränger sig till max, kan författaren till mejlen som skickas ut via e-postlistan upplevas som frispråkig ibland, inte om man jämför med Sex and the City förstås, men tydligen tillräckligt mycket för att det till en början skulle vara otänkbart att ge ut romanen i Saudiarabien. Alsanea lät i stället sin bror ta med manuset till Beirut, där boken blev tryckt. Efter att Flickorna från Riyadh blivit vida läst och uppskattad i Libanon, spritts till andra länder och jodå skapat en hätsk debatt, blev den, efter ett besök på det saudiska informationsministeriet, även utgiven i Saudiarabien. Och nu är den en saudisk/arabisk bestseller. Så kan det gå.

Textutdrag (Visa/göm)

Helena Hansen

Publicerad: 2008-04-02 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-25 15:17

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2871

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?