Jag: ”Du vet när det är som författaren talar direkt till dig, jag menar när du läser? Tilltalet.”
Min vän C: ”Ja..?”
Jag: ”Så är det nu.”
C: ”Okej. C’est bien, très bien.”

Jag tummar på Invasion!. Omslaget: En himla massa grejer. Pilar och pingviner, gågubbar och rulltrappsymboler, en sax, gubbe droppar bomb i papperskorg(?). Punkt. Lotta Kühlhorn made this. Som med Montecore. Najs.

En bateau mouche kör förbi. Notre Dame. La Seine. Det är mörkt. Vi har ficklampor för att läsa. Jag: Khemiri. C: Malouf. C häller mera vin i glasen. ”Som med Don Quijote…”, säger C och pillar på vinetiketten (namnet på vinet har jag glömt), en väderkvarn. (”What’s this called in English? Ah … let me think … no I don’t know … Le moulin … Like the Don Quijote story.” Skratt.)

Jag: ”Det borde inte vara så här bra. Ju.”
C: ”Nähä ..?” Paus. ”Det borde det visst.”
Jag: ”Alltså, alltså … skåpmat.”

Noveller. Från 2003 till 2007. Den där om Vanya, ”Vanya vet”, jag har absolut hört den förut. En uppläsning på en litteraturbar i Malmö. Joda joda. Jag minns det visst, flera år sen nu. Vanya, den ukrainske parkleksarbetaren. Khemiri på scen. Vanya, i solkig 7up t-shirt. Vanya som berättar historier (om sexuell storslagenhet, bland annat, Whitney Houston är involverad), Vanya om att åka tillbaka till L.A.: ”Redan jag har ringt alla gamla kompisar. Elton John sa han är ärad ge mig rum i hans supervilla.” Speciellt minns jag historien om tomaten (HAHAHA). Vissa föräldrar är förfärade, de har ringt herr Inspektör från Stadsdelsnämnden. Vanya sover på madrass på kontoret. Vanya låter cyklar stå ute över natten.

Några kåserier. Skrivna (så klart) och upplästa av Khemiri för Godmorgon, världen! i P1 2006. Slut info. Nej … inte hört, synd. De är bra bra bra, men nej, inte bäst i boken. Radio verkar roligare.

”Heathrow vs Hanin”. Jag tänker på flygresan hit. I morgonstressen har jag glömt: Begränsning av vätskor i handbagaget. Krämer, spray, make up-produkter etcetera etcetera, behållare om max 100 ml (1 dl), max en liter totalt, ner –> i återförslutningsbar påse. Säkerhetskontrollanten (”Vems väska är det här?”) är bekymrad över för stor behållare med hårspray.

Jag rabblar vidare om Invasion!, samlingsvolymen. Två pjäser (inte att förglömma!): ”Fem gånger Gud” (nyskriven, turné till hösten med Riksteatern/Regionteatern Blekinge Kronoberg) och så ”Invasion!” – klart bäst i boken!! – och två utsålda säsonger på Stockholms stadsteater (inte sett, men ett måste, måste!), snart premiär i Frankrike.

Jag: ”Ah, det här är så braa! Som en lek. Ord och uttryck, språket och fantasin! Det börjar med ett teatertrick.” Berättar om killarna som tar över Carl Jonas Love Almqvists pjäs Signora Luna. Avbryter skådespelarna.

B/Arvind Vem äger ruljansen horor? Vem är Shakespeare?
D/Yousef Vem är Shakespeare nu horor? Vem ÄR?

Och Abulkasem. Som kan vara namn, en person, ett verb, ett adjektiv. Abulkasem som transformerar, förvandlas, byter skepnad, förlorar/vinner ursprung; kan vara/betyda: vadsomhelst.

C vänder sida i Malouf-boken, säger: ”the oriental mind … det här är mycket intressant …”
”Det äger?”, säger jag.
”Malouf äger”, säger C.
Jag: ”Som Khemiri. Alors.”