Recension

: Bara lite blod
Bara lite blod: Ett reportage om mens och makt Anna Dahlqvist
2016
Atlas
8/10

Varifrån kommer skammen?

Utgiven 2016
ISBN 9789173895248
Sidor 206

Om författaren

Anna Dahlqvist (född 1975) är frilansjournalist, specialiserad på sexualpolitik. Hon har framför allt arbetat för Sveriges radio, med program som Studio Ett, P1-morgon och Ekot. Som författare debuterade hon 2012 med I det tysta. Resor på Europas abortmarknad. 2016 kom Bara lite blod. Ett reportage om mens och makt.

Anna Dahlqvist – författarens hemsida.

Sök efter boken

Det verkar vara snarare regel än undantag att inleda en recension av Anna Dahlqvists Bara lite blod med en liten exposé över hur menstabut nu är brutet. Ja, i alla fall i Sverige och i alla fall bland oss som hyllar Liv Strömquists sommarprat om mens 2013, SVT:s Kobra-avsnittet med samma tema och serieantologin Kvinnor ritar bara serier om mens.

Ibland undrar jag hur djupt det där egentligen bottnar. Ibland är jag inte ens säker på hur djupt det bottnar i mig själv. Varför är jag till exempel fortfarande långt mer bekväm med att köpa den mindre tampongstorleken, den som heter ”Normal”, än de ”Super Plus” som jag faktiskt också behöver? Varför krävs det bara ett par små steg från ”Normal” för att jag ska känna mig som monsterunderlivet från yttre rymden (och vad är det för idiot som valt den beteckningen)?

Bara lite blod ger ett lite annat perspektiv på allt det där. Ta den där skammen, ta tabut och värken och alltsammans – och lägg till fattigdom. Lägg till bristen på toaletter, på mensskydd och någonstans att slänga dem, på rent vatten att tvätta sig med, och du får situationen för vansinnigt många flickor och kvinnor (eller, mer korrekt, ”menstruerare”) världen över. Om dem handlar Anna Dahlqvists bok. Om dem och den rörelse som faktiskt långt ifrån är ett svenskt fenomen. En global mensrörelse.

Dahlqvist har rest i Kenya, Uganda, Bangladesh, Indien och USA och träffat forskare, mensaktivister och framför allt menstruerare. Hon har pratat med skolflickor som tvingas gå långa vägar hem på lunchen för att tvätta sig och byta mensskydd, som helt stannar hemma från skolan flera dagar i månaden, eller som är där men sitter livrädda i väntan på att mensen ska komma, att det ska blöda igenom, att någon ska se, eller känna lukten. Det är också vad som fått upp mensen på den internationella dagordningen: insikten om vilket hinder för flickors utbildning – en nyckelfaktor vad gäller såväl välfärd som demokrati – de där dagarna i månaden ofta utgör.

Hur kan det ha tagit så här lång tid att uppmärksamma? Hur kan det fortfarande vara så svårt att prata om? Det är egentligen de centrala frågorna, menar Dahlqvist. För ja, det finns mängder av praktiska problem, men det finns också mängder av lösningar. Organisationer som tillverkar och säljer funktionella mensskydd. Kvinnorörelser som protesterar mot att utestängas från religiösa byggnader för att de anses ”orena”, eller mot arbetsplatser som saknar hygieniska möjligheter. Massor kan göras och görs. Men det förutsätter att människor vågar prata om problemen.

Så nej, något enstaka radio- och teveprogram, en bok eller två, det är inte så mycket. Det är inte ”färdigtjatat”. 800 miljoner människor på jorden har mens. Nog är de, deras problem och möjligheter värda att ta på allvar?

Ella Andrén

Publicerad: 2016-12-02 00:00 / Uppdaterad: 2016-12-02 12:09

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6774

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?