Richard Adams gick bort i de sista skälvande dagarna av 2016; nyheten kom bara några minuter innan nyheten om Carrie Fishers död, och han var trots allt 96 år gammal, så du är ursäktad om du missade det. Någonstans känns det ändå lite passande för honom att smita ut i tysthet, han vars hjältar var […][...]

Åke Edwardson som skrivit och gett ut böcker sen mitten av 1990-talet tillhör de främsta inom svensk kriminallitteratur. Han är en av de mest lånade på biblioteken och har också fått flera utmärkelser och priser. I samlingsverket Vintermörker kan vi följa författarens novellskrivande genom åren. Den drygt 500 sidor tjocka boken innehåller både nya och […][...]

Hogwarts: An Incomplete and Unreliable Guide är en samling berättelser om Hogwarts. Det är den tredje i en serie e-böcker under namnet Pottermore Presents, och är lite som ett uppslagsverk om Hogwarts, fast i novellformat. Har man aldrig läst Harry Potter, eller aldrig längtat till Hogwarts, är det här förmodligen en ganska onödig bok att […][...]

Med ”populärkultur” menar vi oftast böcker och musik som riktar sig till den breda allmänheten. Kulturbasvaran som slukas till vardags tycks behöva en egen benämning. Ofta har serier placerats i det här facket. Träffar vi en kännare av serietecknarkonsten ska vi inte bli förvånade om hen vill jämställa serier med grottmålningarna i Niauxgrottan i södra […][...]

Han gjorde det inte helt lätt för sig Philip K Dick när han beslöt sig för att skriva romanen Counter-clock world – nu som Motursvärlden i John-Henri Holmbergs utmärkta översättning. Den centrala premissen är nämligen att tiden har börjat gå baklänges, en konsekvens av något som kallas för Hobartfasen. En paradox som inte är helt […][...]

Förra året läste jag två fantastiska mexikanska romaner: Jennifer Clements En bön för de stulna och Yuri Herreras Tecken som föregår jordens undergång, som nu också kommer på svenska. Det är romaner som berör liknande ämnen men ändå är så väldigt olika; båda handlar om Gränsen mellan olika världar i både geografi och själar, våldet […][...]

En dag slutar Julia höra av sig. Hon försvinner spårlöst, vilket får hennes pojkvän Herman att gå in i ett tillstånd av tomhet. Det slår mig att det hela nästan är på gränsen till för klichéartat. Herman är en ung filosofistudent boendes i Berlin. Omslaget är svart, den korta bakgrundstexten lyder: ”I en värld full […][...]

Två saker måste jag ta reda på om de finns på riktigt efter att ha slagit igen John Greens, Maureen Johnsons och Lauren Myracles Let it snow: tekoppsgrisar och Flobies tomteby. Det förstnämnda spelar en central roll som efterlängtat husdjur på avvägar i romanens sista del (eller bokens sista berättelse?); det senare öppnar intrigen i […][...]

Jag hade beställt hem Knausgårds båda böcker: Om hösten och Om vintern redan i början av sommaren. Jag tog mig an Om hösten och recenserade den, och när det nu var dags att recensera Om vintern kände jag en kvävande trötthet, var det verkligen så att jag skulle läsa ännu en bok av texter som […][...]

Jag tror att jag helt enkelt gillade titeln (jag har en övertro på vackra titlar). Och ämnet, förstås. Vad skönlitteratur är och betyder för oss – vad vi gör med den – hör för mig liksom till de eviga frågorna. Hur kommer det sig att ”hittepå” kan beröra så mycket? Ändå känns det som att […][...]