I Förfärande kvinnor har KG Johansson samlat och översatt texter skrivna av elva pionjärer inom gotisk skräck. Det rör sig om läxuppgifter, noveller, en kortroman och en dikt som publicerats för första gången mellan åren 1842 till 1892. Varje text föregås av en kort biografisk introduktion till författarna. Bland de elva kvinnorna, tio av dem […][...]

En dag brinner flera hyddor i byn, och när man släckt upptäcker man att tolv pojkar och män, inklusive stammens medicinman, saknas. Inte döda, inte bortsprungna, bara… borta. Mulongofolket har aldrig varit med om något liknande; visst, de bor mitt i djungeln och har sedan generationer bara kontakt med en annan stam, och det händer […][...]

En klassiker värd att läsa. Ja, det omdömet ges ofta till Harper Lees roman som gavs ut 1960. Årtionden hann rinna genom mina fingrar innan jag faktiskt läste den, tack vare en kortlivad bokcirkel som fanns på min arbetsplats. Handlingen utspelar sig på 1930-talet i den amerikanska södern. Berättarjaget Scout är ett barn i upptäckaråldern (5-6 […][...]

Alice växer upp i en kärleksfull men dysfunktionell familj. Mamman – i ständigt sällskap av skyddsängeln Isa – lägger papiljotter i kastrullen och utnämner sig till Gud och statsminister. Pappan är alkoholiserad och vanmäktig i sina försök att få mamman under vård. En guldkant i tillvaron är skolkamraten Jack som lyssnar och peppar. Och så […][...]

Idébiografi. Jag var nog inte helt medveten om att begreppet fanns, men det gör det uppenbarligen. Det återkommer i texter om Nina Björks Drömmen om det röda. Rosa Luxemburg, socialism, språk och kärlek. Snarare än en biografi, även om man får veta en hel del spännande saker om Rosa Luxemburg, är det en läsning av […][...]

I oktober varje år drabbas Caras familj av olyckor och tragedier. Skärsår, blåmärken, brutna ben – ibland saker värre än så. De kallar tiden för olyckssäsongen. Men det år då läsaren träder in i berättelsen är det något som håller på att ändas, och Cara letar frenetiskt efter svar. Till ytan verkar historien som en […][...]

Hon måste skriva det här nu, måste helt enkelt göra det, men hur ska hon börja – och hur ska hon fortsätta? Karolina Ramqvists Det är natten skildrar en skrivprocess – men inte författandet av en bok, utan av ett föredrag, ett anförande hon ska hålla. Ett sådant där författarsamtal. Hon tycker att det är […][...]

Efter att ha läst ett antal självbiografiska böcker av Kristian Lundberg är det lätt att undra – vad mer kan finnas att berätta? Har han inte redan sagt allt? Med otaliga förskjutningar och variationer har han påbörjat och börjat om på samma berättelse gång på gång. Berättelsen har alltid varit vid; den har inrymt livsvillkor, […][...]

Egentligen skulle det ha blivit en bok om att åldras. Annika Lantz, en av våra kvickaste och mest välformulerade röster, hade allting klart med förlaget. Men så slog bomben ner i form av cancer och boken fick ett annat innehåll. Vad ska en flicka göra? Ja att sätta sig ned och skriva kan vara en […][...]

Den här boken hade sönder mig. Det händer inte alltför ofta. Vart ska jag ta vägen? frågade jag mig själv. Till din syster. Men var finns hon? Jag försökte hålla mig lugn. Min kropp låg längst ner i högen, det skulle dröja ett tag innan elden hade förtärt den. Till dem som dödade dig, då. […][...]