Det har blivit höstens följetong på kulturfronten, Nobelpriset i litteratur till Bob Dylan. Nästan dagligen har vi ältat frågor som ”Kommer han till Stockholm i december?”, ”Har han alls fattat att han fått priset?”, ”Måste man inte vara tacksam när man tilldelas ett prestigefullt pris?” och ”Kan en musiker över huvud taget förtjäna ett Nobelpris […][...]

Bob Dylan som barnboksgenre? Nej, jag hade kanske inte riktigt väntat mig det, men uppenbarligen är det en grej. Bara till salu i svenska nätbokhandlar för tillfället hittar jag en hel bunt av den nyblivne litteraturpristagarens sångtexter omgjorda till bilderböcker: Blowin’ in the wind, If not for you, If dogs run free och så denna, […][...]

Redan på 60-talet väckte Bob Dylan uppmärksamhet genom sin butterhet. På omslaget av LP-skivan Highway 61 Revisited intar Dylan ett trotsigt ansiktsuttryck som folk reagerade på. Det vanliga var att skivomslag pryddes med leende artister – inte att de glodde med småsur blick mot kameralinsen. Det är den första iakttagelsen Mark Polizzotti gör i sin […][...]

Det blev rabalder när Svenska Akademin tillkännagav Nobelpriset i litteratur. Bob Dylan svarade inte för att ta emot beskedet. Det skrevs en kommentar på hans hemsida men kort därefter togs den bort. Sedan kom beskedet att han inte kommer till utdelningen av priset. Nu väntar världen på att han åtminstone ska hålla en Nobelföreläsning. Det […][...]

Bob Dylan som haiku? Visst, Dylan har också sina enklare sidor, men i stort sett förknippar vi nog årets Nobelpristagare i litteratur med långa, vindlande texter, inte sällan med surrealistiska bilder staplade på varandra. Det lakoniskt sparsmakade japanska versmåttet haiku – tre rader med ett visst antal stavelser eller teckenljud i varje – framstår nästan […][...]