Dan Vyletas coming of age-historia Rök utspelar sig i ett dystopiskt dickensianskt England. Berättelsen är en halsbrytande blandning av genrer kryddad med gotisk skräck. Och det börjar bra med en gastkramande skildring av en nattlig pennalistisk prövning som slutar i slagsmål mellan den diaboliske ledaren Julius och nykomlingen Thomas. Miljön känns bekant, en internatskola för […][...]

Öar är en tacksam skådeplats för dramatiska berättelser. Det har många författare tagit fasta på, inte minst inom deckargenren. Skotske Peter May är inget undantag. Det som skiljer honom från många andra deckarskribenter är den starka känslan för naturen och platsen han skriver om, dess historia och människoöden. Den som läst hans vackert berättade och […][...]

När årets Augustgala ikväll gått av stapeln har priset för årets svenska skönlitteratur tilldelats Lina Wolff för romanen De polyglotta älskarna, för årets svenska fackbok Nina Burton med Gutenberggalaxens nova och årets svenska barn- och ungdomsbok Ann-Helén Laestadius med ungdomsromanen Tio över ett. Dessutom går Lilla Augustpriset till Sigrid Nikka från Höllviken för berättelsen ”Då […][...]

När jag läser vill jag väckas. Planlöst vandra omkring i språket. Förundrad. Jag vill drabbas, psykiskt och fysiskt. Jag vill att texten ska slå an en sträng och sedan få den att ihärdigt darra någonstans djupt inom. Maria Fröjdhs roman, 2,32 meter under havet, gör just detta. Där finns en täthet i språket, en slags […][...]

Inför sin förra bok, den omskakande Deras ryggar luktade så gott från 2014, skapade Åsa Grennvall huvudpersonen Jenny. Berättelsen byggde på Grennvalls egna upplevelser men genom karaktären Jenny fick hon någon annan att dela sina erfarenheter med, som författaren förklarade i en intervju med ETC. Det gjorde berättandet lättare. I nya Jag håller tiden, den andra […][...]

På måndag går årets Augustgala av stapeln. Sex böcker vardera är nominerade till tre priser: Årets bästa skönlitterära bok, Årets bästa fackbok och Årets bästa barn- och ungdomsbok. Innan vinnarna har utsetts vill vi passa på och uppmärksamma alla de arton nominerade – eller åtminstone dem vi hunnit recensera så här långt. Tidigare pristagare har […][...]

Medierevolution. Nätverkande. Ett internationellt vetenskapssamhälle. Det finns mycket i Nina Burtons berättelse om renässansens Europa som får det att kännas påtagligt samtida. Också något annat än de där käcka orden, något mörkare och mer svårgripbart. Det finns en framstegstanke i Erasmus av Rotterdam och hans samtidas humanism. Den pekar framåt delvis genom att peka bakåt, […][...]

Det är dagen efter det amerikanska valet när jag först bökar mig till rätta i snö och is med naturfotograferna Felix Heintzenbergs och Ole Jørgen Lioddens Arktis. Det är på en gång en perfekt flykt och en hjärtskärande breddning av perspektiven – en mäktig, fascinerande och enormt sårbar miljö. Mitt första spontana rubrikförslag till den […][...]

Fattiga. Det är väl något Andra människor blir? Missbrukare, psykiskt sjuka, utlänningar som tigger framför Ica? Om ens de är fattiga på riktigt – vi svämmar över av misstänksamhet mot såväl definitioner som verkliga livsvillkor: Hämtas inte tiggaren i själva verket upp av en Mercedes? Badar inte de där utanförskapsmänniskorna i bidragspengar? Själva blir vi […][...]

Efterkrigstiden. För de flesta svenskar har ordet en påtagligt ljus klang, en klang av fred och framtidstro. Av hopp och tillväxt, av att kunna lägga krigets mörker och tveksamheter bakom oss. När vi först långt senare börjat ”göra upp” med det där mörkret tenderar vi ändå att ta för givet att det slutade där, med […][...]