En kärlek, särskild den första, kan verka så oändligt svårt, hopplöst till och med, att komma ut på andra sidan av. Oavsett. Men om den där första kärleken samtidigt är ens bästa lekkamrat, den enda som förstår en, som hittar inuti ens huvud? Om den där kärleken också var den enda som gick att prata […][...]

Först tänker jag att de är diagnoser, de märkliga djuren i Ulf Starks och Linda Bondestams Djur som inget sett utom vi. Nog verkar Eskalopen deprimerad, En annan schizofren och Bipolaren uppenbart, ja, bipolär? Fullt så enkelt är det ändå inte riktigt. Inte sällan anspelar de konstiga djurens namn på ett begrepp, som hos den […][...]

Det är något som tydligen händer jaget i den här berättelsen då och då, men det minns han förstås inte. Ingenting minns han. Inte vem han är, inte var han bor, inte att han har en katt. Inte ens att han är morfar. Jag vet inte om det finns andra barnböcker om demens. Jag har […][...]

En lång bussresa, en osäker båtresa och så buss igen. Gosedjuret tätt tryckt i famnen och de anhöriga som lämnats kvar. Obegripliga detaljer, beväpnade soldater, taggtråd och stridsflygplan i bakgrunden. Vad är en flykt ifrån ett krig för ett barn? Bakom Henrik Wallnäs och Matilda Rutas minst sagt alldagliga titel Åka buss gömmer sig ett […][...]

Första gången jag läste Eva Lindström var när hennes Alla går iväg var nominerad till Augustpriset förra året. Det var en märklig, nästan ältande och absurd berättelse om vardaglig sorg som faktiskt bet sig fast i mitt huvud och växte där, med sin lätt genomskinliga smak av marmelad kokad på tårar. Hade jag skrivit om […][...]