Som treåring brukade jag släpa med stora travar av böcker till min dagmamma. Sedan satt vi där i hennes kök och läste bok efter bok. Samma tendens har sedan följt mig genom livet. Jag blir helt enkelt väldigt lycklig av att se, känna lukten av och läsa böcker. Ännu mer lycklig blir jag när jag […][...]

Det finns en sorts Indienlängtan som fått plats i kulturen och som börjat växa till en egen genre. Juvelen i kronan hette en brittisk tv-serie som sändes på 80-talet också i svenskt television. Tv-rutan flödade i gult och orange och intrigen fylldes av företrädarna för det brittiska styret i Indien och deras skälvande flämtningar bland […][...]

Hon är sjutton år och sitter uppflugen på sin favoritsten utanför byn när en stilig, främmande man kör förbi. Han frågar efter hennes namn och hon ger honom det, fast hon vet att hon inte borde. ”Emine”, svarar hon. Därmed beseglas hennes öde. Snart är giftermålet arrangerat. Alla är nöjda. Bajram är snygg och självsäker. […][...]

Den poetiska Eddan är ett av de äldsta litterära verken i den nordiska kultursfären. Lars Lönnroth, professor emeritus i litteraturvetenskap, har gjort en nyöversättning av den medeltida pergamenthandskriften Codex Regius och andra handskrifter. Det är den första översättningen till svenska av Den poetiska Eddan på ett halvsekel och en betydande kulturgärning. Lönnroth strävar efter att […][...]

Så hyllad. Så välkommen. Så helgjuten. Så tyckte fans och kritiker när Neil Young gav ut Harvest Moon år 1992. Men vänta nu. Det är ju en annan skiva Cambridgebaserade musikskribenten Sam Inglis’ bok ska avhandla, nämligen albumet Harvest från år 1972. Det här händer gång på gång i Sam Inglis’ genomgång av bakgrunden till […][...]

Att man bara kan falla ut ur sitt liv. Som om en fallucka öppnades och man bara försvann. Friktionsfritt. Andreas Lundbergs debutbok Storm i den pelare som bär består i huvudsak av mobilanteckningar som författaren skrivit mitt under en depressiv sjukdomsperiod. Platsen är en psykiatrisk avdelning på Sahlgrenska sjukhuset. Berättelsen kantas av självmordstankar, elchocker, overklighetskänslor. […][...]

Först, en titelsida med en vackert tecknad nyckelpiga. Sedan de första raderna som trycker ner mig i fåtöljen. – Jag har letat efter henne överallt. –  … –  Är det några kvar därinne? –  Monsieur, ni måste förbereda er på det värsta. Antoine Leiris fru Hélène var i konsertlokalen Bataclan den där kvällen i november […][...]

Jason Diakité är mest känd under namnet Timbuktu och som rappartist. Sedan i höstas kan han även kalla sig författare efter att ha publicerat sin första bok, en familjebiografi med titeln En droppe midnatt. Genom den söker han sitt eget ursprung och försöker förstå familjens historia. En stark berättelse om att vara trygg i sig […][...]

Jag har ganska länge varit fascinerad över tanken på att Stockholm, där jag bor, tidigare var omringad av tullar, som hade tullbommar. Där fanns de övervakade gränserna. Lite som att köa framför en biljettlucka till ett nöjesfält, när väl man var tullbesiktigad släpptes man in i den pulserande staden, och kanske in i äventyret, förhoppningsvis […][...]

Kim Thúy har pekats ut som den fulländade romanförfattaren. I fjol gav hon ut en roman om en vietnamesisk familjs flykt till franskspråkiga Kanada, landet som enligt romanfigurerna verkar ha ”vinter tolv månader om året.” Det är ett slags fiskbenslinjär berättelse med fram-och-tillbakablickar där berättaren – den välbärgade familjens skönhetsfläck, dottern Vi – ägnar små […][...]