Han gjorde det inte helt lätt för sig Philip K Dick när han beslöt sig för att skriva romanen Counter-clock world – nu som Motursvärlden i John-Henri Holmbergs utmärkta översättning. Den centrala premissen är nämligen att tiden har börjat gå baklänges, en konsekvens av något som kallas för Hobartfasen. En paradox som inte är helt lätt att kombinera på ett logiskt sätt med skönlitteratur.

För om tiden verkligen går baklänges, som en film som spelas baklänges, så finns det ingen fri vilja kvar och därmed inte mycket till plot. Folk tänker, pratar och går i så fall baklänges och allt som har hänt spelas upp i bakvänd ordning. I Motursvärlden har Dick löst det genom att det bara är de biologiska processerna som börjar gå baklänges.

Hobartfasen inleddes i vissa delar av världen 1986 och har i romanens nutid, 1998, pågått i 12 år. De som dött under de 12 åren innan 1986 har vaknat i sina gravar och måste grävas upp. De blir yngre och yngre och måste till sist hitta en livmoder för att slutligen delas upp i ägg och spermie. Man oröker cigaretter och avbördar sig maten och så vidare.

Det här blir med tiden (!) som man läser om det ganska spexartat och är egentligen romanens största svaghet. Det blir helt enkelt lite larvigt. Men det kanske man kan leva med.

Märkligare är att samhällets institutioner har anpassat sig till ett skeende som är som om tiden verkligen gick baklänges: man har till exempel tagit på sig att radera böcker i takt med den biologiska föryngringen för att motverka en paradox som inte borde vara en paradox. Om jag förstått saken rätt så ska alltså alla böcker skrivna mellan 1974 och 1986 vara raderade när Motursvärlden utspelas.

Ansvariga för detta arbete är Biblioteket. Ett allkontrollerande statsorgan som befolkas av allehanda skurkar, mest av intriganta kvinnor, varav åtminstone en är porträtterad efter en av Dicks exfruar påpekar Holmberg i sitt efterord.

Bokens huvudperson Sebastian Hermes hamnar i kläm mellan Biblioteket och en annan makt: en religiös väckelserörelse kallad Udi som verkar vara en blandning av Timothy Learys LSD-filosofi och de Svarta pantrarna. Hermes driver ett företag som specialiserar sig på att gräva upp nyvaknade tidigare döda. Det är när Hermes får fatt på udiniternas grundare Thomas Peak som just vaknat som maktkampen mellan Biblioteket och de religiösa tar fart.

Vid sin sida har Hermes sin fru Lotta, porträtterad efter Dicks dåvarande fru. Inte heller ett särskilt smickrande porträtt. Dick hade ju problem med det mesta; verklighetsuppfattningen, ekonomin, drogerna och inte minst sina relationer, så det här inskrivandet av fruarna i en bisarr motursvärld är kanske inte så mycket att förvåna sig över.

Motursvärlden är något av ett social-filosofiskt äktenskapsdrama. Som i nästan alla Dicks böcker är huvudpersonen en ”vanlig” man. En hantverkare eller lägre tjänsteman med sina vardagliga problem. Men när verklighetens natur vacklar ställs han nästan alltid inför spörsmål som berör livets mening, döden, tiden och gud. Vilket också påverkar hans vardagliga liv, inklusive äktenskapet. Så också i Motursvärlden.

Det är denna märkliga brygd som gör Dicks romaner och noveller till så sällsamma upplevelser. De är ofta snabbt och lite slarvigt skrivna, ingen litterär skönhetsupplevelse, men har alltid gott om sense of wonder. Inte den sort som induceras av insikten om universums storlek som det oftast är frågan om i mer expansiv science fiction, sådan som utspelar sig med rymdfart som central premiss. Nej, det är snarare ett slags existentiell sense of wonder. En snabb titt bakom Mayas slöjor. Och den titt som den paranoide Dick erbjöd var sällan av det uppbyggliga slaget, snarare förfärande.

Motursvärlden hör inte till den kategori av Dicks bibliografi som kan karaktäriseras som ett science fiction-mästerverk men den ger den Dick-intresserade full valuta för insatsen.

Som nästa volym i Bakhålls föredömliga Dick-utgivning har Valis från 1981 utlovats. Då kommer märklighetsnivån att ha skruvats upp betydligt trots att den är nästan helt utan traditionella science fiction-element. Jag ser redan fram emot denna!