Recension

: Ensam på Mars
Ensam på Mars Andy Weir
2015
Bookmark
7/10

”If you’re wondering how he eats and breathes, and other science facts…”

Utgiven 2015
ISBN 9789187441103
Sidor 447
Orginaltitel The Martian
Översättare John-Henri Holmberg

Om författaren

Andy Weir är rymdnörden som fick sitt första programmerarjobb redan som femtonåring. Sedan dess har han arbetat som systemutvecklare. I sin debutroman Ensam på Mars bjuder han läsaren på ett humoristiskt Robinson Crusoe-äventyr med rymden som kuliss.
Ensam på Mars har på kort tid fått många fans. Över 20 000 läsare har lämnat femstjärniga recensioner i USA.

Sök efter boken

Människan gör det omöjliga. Hon reser över haven, tämjer vildmarken, flyger till stjärnornas land. Men expeditionen till Mars har bara varit på den röda planeten i en knapp vecka när de drabbas av en enorm sandstorm. Det finns bara en sak att göra: avbryt uppdraget, fly för livet, hoppa in i marslandaren och påbörja den halvårslånga resan hem till jorden. En av dem – Mark – blir träffad av flygande skrot, de andra kan inte ödsla tid på att leta efter hans lik utan måste lyfta utan honom.

Men han dog ju inte. När han vaknar till liv är han ensam på Mars, 20 miljoner mil hemifrån, utan något sätt att komma hem eller ens meddela någon att han lever. Ingen annan kommer att sätta sin fot på Mars på åratal, och han har mat för högst ett par månader. Hans första reaktion:

I’m fucked.

(Eller på svenska då, ”Jag är körd”…) Men han bryter ihop och går vidare, gör det människor har gjort i miljoner år: försöker överleva fast det är omöjligt. I princip hela boken är detta: En ensam man som med silvertejp, hammare och fantasi frenetiskt försöker rigga något som ska hjälpa honom leva några veckor/timmar/sekunder till, och pratar med sig själv om det för att inte tappa fattningen helt.

Om någon för ett halvår sedan hade sagt till mig att en av årets mest minnesvärda, om än kanske inte bästa, böcker skulle vara en bok om någon som leker MacGyver på Mars hade jag … antagligen trott dem, för det är en bra idé och jag älskade ju The Lonely Astronaut, men det är härligt att se hur stenhårt Weir håller sig till den. Det här är science fiction så renodlad den kan bli, utan utomjordingar, sarkastiska robotar, tidsresor, maskhål, uråldriga marsianska hemligheter, korrupta politiker som offrar människor för snöd vinnings skull … inga motståndare överhuvudtaget utom en död planet. Weir har verkligen läst på här, går igenom varje detalj: vad skulle NASA ta med sig till Mars om de åkte dit idag, vad skulle en uppfinningsrik och desperat människa kunna sno ihop av det, och hur förklarar man det för en lekmannakår av läsare som kanske bara har ett vagt minne av att högstadiefysik var tråkigt?

På något vis lyckas Weir göra det enormt underhållande utan att glömma allvaret i det (minns att Nixon hade ett tal färdigt ifall månlandningen gick åt helvete) även om det i längden blir lite krystat med den ändlösa raddan nya problem Mark måste lösa; det märks att boken började som ett tankeexperiment. Eftersom 300 sidor med kopplingsscheman, syreprocent och kemiska reaktioner skulle ha begränsat underhållningsvärde visar sig Vår Hjälte vara en klassisk amerikansk smartass som älskar sin egen röst, och blandar upp allt teknobabbel med rejäla doser självironi, svordomar, galghumor och klagomål på att den enda musik han fått med sig är disco. (Inte för inte ska han spelas av Matt Damon i filmversionen.) Weir har både humor och känsla nog att ro iland det och skapa en huvudperson som man faktiskt vill ska klara sig, en sympatisk typ som måste kämpa för varenda sekund av sitt liv, medan resten av mänskligheten förtvivlat försöker komma på något sätt att hjälpa. Vi vet ju att vi kan göra det omöjliga, och i den här sortens historia är det egentligen bara det uppenbara – att även ensamma hjältar med omöjliga odds faktiskt stryker med dagligen – som känns omöjligt. (Det, och att översätta originaltiteln The Martian till det uppenbara Marsmänniskan.)

Case in point: Ensam på Mars började som en bloggpost, blev en självutgiven e-bok, blev en försäljningssuccé som spreds över världen, och blir härnäst en storfilm av Ridley Scott (som måste vara lite förbryllad över hur han för en gångs skull ska göra en film utan barbariska monster som hotar vår civiliserade vite hjälte). Det är en story i sig, som för bara några år sedan hade varit science fiction den också. Jag hoppas Andy Weir inte glömmer bort att ta ett djupt andetag.

Textutdrag (Visa/göm)

Björn Waller

Publicerad: 2015-07-20 00:00 / Uppdaterad: 2015-07-19 12:02

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6199

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?