Binti lever i en värld med interplanetära förbindelser, men hennes folk, Himba, är ett folk som håller sig för sig själva. De utgör en minoritet i det framtida Afrika (i Namibia-trakten, tror jag) där berättelsen tar sin början, och även om de säljer sin avancerade teknologi till andra folk lämnar de inte själva sin by, nära öknen och leran som kvinnorna använder för att göra otjize av, en väldoftande lerblandning som de smörjer på huden och i håret för att skydda sig från den starka solen.

Allt det där är jätteviktigt för Binti, men hon vill också något mer. Hon är begåvad och den första av sitt folk att bli antagen till Oomza Uni, ett prestigefyllt intergalaktiskt universitet som ligger på sin egen lilla planet. När berättelsen om Binti tar sin början smyger hon hemifrån en tidig morgon för att stiga på farkosten som ska ta henne dit. Hon bara hoppas att hennes familj en gång ska kunna förlåta henne.

Men något händer på rymdskeppet på väg mot universitetet. Det blir anfallet av ett manetliknande, utomjordiskt folk, Meduse, som länge legat i krig med det dominerande folkslaget på Bintis del av jorden (eller hela jorden?), Khoush. Binti får se sina framtida kursare och lärare, alla på väg till universitetet, mördas. Bara hon och piloten överlever, och hon börjar inse att hon måste stoppa ett ytterligare blodbad när skeppet når universitetet.

Nnedi Okorafor skriver spännande science fiction, som visserligen innehåller avancerad teknologi, rymdresor och läskiga utomjordingar – allt man kan förvänta sig av genren – men samtidigt gör det på ett lite annat sätt än vad jag tidigare stött på. Hennes högteknologi är organisk, en mix av teknik och biologi. Rymdskeppet är till exempel någon sorts levande varelse, ljus kan fås av självlysande växter eller en kommunikationsplattform finnas förinstallerad i ditt dna.

Det är liksom mindre fyrkantigt än mycket annan science fiction, både bokstavligt och mer metaforiskt. Det handlar mycket om identitet, tillhörighet och förändring. Och om fördomar; inte ens de onda Meduse saknar motiv bakom sina handlingar. De har sitt sätt att vara och sina värderingar. De är inte alltid lätta att få ihop med andras, men de går att förstå. Kanske till och med att leva tillsammans?

Binti började som en novell eller kortroman, och blev så småningom en trilogi. I den här boken har trilogin samlats, och kompletterats med ytterligare en berättelse som utspelar sig mellan trilogins första och andra del. Det ger ett bitvis lite haltande tempo när man läser den här utgåvan från pärm till pärm, men ger också en fin fördjupning. Binti får någon sorts vardagsliv på universitetet som vi annars inte fått veta så mycket om.

Det som hände på ditvägen gör det inte lätt att finna sin plats där, eller att hitta någon sorts vardagslunk. Det hör också till det jag verkligen gillar med Okorafors sätt att skriva, att hon låter tunga händelser få konsekvenser. Man reser sig inte bara upp som en hjälte i ett lyckligt slut, man hankar sig vidare så gott man kan, med flashbacks, mardrömmar och glädjeämnen. Man måste handskas med saker. Utvecklas vidare och vidare.