När Sankofa kommer vandrande till en ny by vet invånarna vad de ska göra. Ingen tar frivilligt kontakt med henne, men de hon tar kontakt med ger henne genast allt hon vill ha. God mat. Nya kläder.

Sankofa är bara fjorton år, och ser yngre ut, men ryktet föregår henne. Flickan som kommer vandrande, följd bara av en förrymd räv, kallas Dödens adoptivdotter. Hotas hon börjar hennes kropp lysa, och det gröna skenet blir allt starkare, tills det har dödat och förbränt alla som befinner sig i närheten.

Det har inte alltid varit så. En gång hade Sankofa ett annat namn. Hon var en vanlig liten flicka som levde tillsammans med sin familj och klättrade i sitt favoritträd på gården.

En dag faller ett grönt, ”tjockt regn”, och Fatima fångar ett grönt, lysande frö i sina händer, innan det bränner henne och försvinner ner i jorden. Ett år senare reser sig en av trädets rötter ur jorden och överräcker ett skrin åt Fatima. Inuti ligger fröet.

Den lilla flickan ser fröet som en vän som kommit tillbaka. Hon småpratar med det, anförtror det saker, och allting är gott och väl fram tills att en rik man, en skrytsam politiker i gyllene skor, dyker upp och vill köpa skrinet med fröet. Han erbjuder mycket pengar, och Fatimas pappa säljer det. Strax därefter börjar fruktansvärda saker hända.

Amerikansk-nigerianska Nnedi Okorafor bjuder med Remote Control på en stor liten berättelse – en kortroman eller novell på 123 sidor – på lika delar science fiction och folksaga. Om historien faktiskt har sina rötter i någon afrikansk folksaga kan jag tyvärr inte säga, men tonen har något klart sagoaktigt över sig. Inte gulligt och disneyfierat, utan som de ursprungliga folksagorna, mörkt och mystiskt, mytiskt och ödesmättat.

Vad betyder till exempel själva titeln? Sankofa kan döda utan att röra människor, hon har alltmer lärt sig att kontrollera sina krafter, men är det verkligen hon som har kontroll? Är det någon helt annan? Det högteknologiska blandas, som i andra av Okorafors berättelser, med traditionella levnadssätt, och när Sankofa kommer till en stad där en AI-robot fått rollen av såväl trafikpolis som någon sorts underförstådd byäldste blir hennes möte med fjärrstyrd teknik ödesdiger. Vem har kontrollen nu? Eller är människan densamma, oavsett teknologins skiftningar?

Remote Control ställer fler frågor än den ger svar. Jag undrar om den kan ha någon sorts kopplingar till andra berättelser av Okorafor, skrivna eller bara påtänkta, för den verkar liksom leda vidare härifrån. Det är som att skrapa på ytan till en stor, mytologisk värld, som att få kika genom ett titthål på något man inte riktigt helt kan greppa än.

Jag vill veta mer.