Åke Edwardson som skrivit och gett ut böcker sen mitten av 1990-talet tillhör de främsta inom svensk kriminallitteratur. Han är en av de mest lånade på biblioteken och har också fått flera utmärkelser och priser.

I samlingsverket Vintermörker kan vi följa författarens novellskrivande genom åren. Den drygt 500 sidor tjocka boken innehåller både nya och gamla berättelser varav en del är omarbetade. De flesta är kriminalhistorier om kommissarien Erik Winter som vi känner igen från Edwardsons deckare, men här finns också annan spänning som i kärlekshistorien om ”Astrid och Isak” eller om oförklarliga ting som i ”Barnen i snön”. I ”Det går aldrig över” möter vi två unga grabbar som försöker hålla ihop mot mobbarna på skolgården. Som i många av novellerna handlar det om utsatthet och revansch. Jag föreställer mig att just den sistnämnda berättelsen skulle passa bra som högläsning för tonåringar – om det nu alls läses för dem i skolan.

Edwardson fångar skickligt olika stämningar och kan som få skapa en laddad text med stark närvaro. Det märks inte minst i de suveräna dialogerna. Att läsa dem är som att stå mitt i händelseförloppet.

”Det har snöat i timmar därute”, sa hon. ”Det vräker ner. Och du står bara här och glor ut på katasrofen. Är det vad du vill? Att snön ska täcka hela trappan därute? Att den ska täcka hela huset? Är det vad du vill? Att vi ska kvävas härinne?”
Han svarade inte.
”Är det vad du vill, Robert? Jag tror det är precis det du vill.”
”Varför skulle jag vilja att snön täckte hela huset och kvävde oss?” sa han.
Hon svarade inte.
”Varför i herrans namn skulle jag vilja det?”
”Du ska inte missbruka Hans namn” sa hon.
”Jag har inte missbrukat nånting”, sa han.
”Så du menar att jag har gjort det?” sa hon.”Att jag är en missbrukare?”
”Herregud”, sa han.

Flera av berättelserna – så gott som alla har män och pojkar som huvudpersoner – har ett likartat innehåll och känns egentligen som variationer på ett tema. Visst är det intressant att följa författarens olika sätt att gestalta en idé. Frågan är om den som läser för upplevelsens skull är lika road. Nog hade den här utmärkta samlingen kunnat bantas, det hade ändå blivit en gedigen och läsvärd bok.