Recension

: Lilla Berlin 5: Netflix och chill
Lilla Berlin 5: Netflix och chill Ellen Ekman
2016
Kolik Förlag
9/10

Satir och genialitet i serieformat

Utgiven 2016
ISBN 9789186509583
Sidor 160

Om författaren

Ellen Ekman är illustratör och serietecknare, utbildad på Serieskolan i Malmö. Hon är född 1986. Uppvuxen i Stockholm och påbörjade en högskoleutbildning där. År 2011 kände Ellen att hon behövde en paus. Hon övergav sina konststudier, flyttade till Malmö och börja plugga till serietecknare. Ellen har på mycket kort tid etablerat sig och sin strippserie. Som redan 2013 fått Nordens största seriepris Stora Ponduspriset och en egen öl på Stigbergets bryggeri. Ellen är en del av seriekollektivet Dotterbolaget.

Sök efter boken

Jag inser att jag är pinsamt sen till hyllningskalaset för Lilla Berlin, men som man brukar säga: bättre sent än aldrig. Jag har visserligen sett några enstaka strippar spridas i sociala medier då och då, men i serieväg har jag varit så uppfylld av Nanna Johansson, Nina Hemmingsson och Sara Granér att jag trott att jag inte behövt fler serier att älska, och därmed helt missat hur otroligt bra Ellen Ekman är. Lite pinsamt sent, absolut, men ändå roligt att upptäcka något som är såpass bra som Lilla Berlin.

Netflix och chill är den femte samlingsvolymen av Lilla Berlin, och har dejting och relationer som tema. Ellen Ekman har bett sina läsare att berätta om sina egna ragg- och dejtingupplevelser, och sedan ritat serier utifrån dem. Igenkänningsfaktorn blir förstås väldigt hög för många, för är det något som definierar vår generation så är det stilängslighet (ta hela hipsterkulturen som exempel) och våra ständiga försök att knyta an till människor som kanske eller kanske inte ser ut som sin profilbild, och kanske eller kanske inte kommer kalla dig för könsord innan kvällen är slut. En sådan beskrivning låter kanske deprimerande, men Ellen Ekman tar internetkulturens vardagliga irritationsmoment (som twittertroll och att få oönskade bilder på främmande penisar skickade till sig) och skapar förstklassig komedi. Visst är det jobbigt att behöva hantera mansplainers och ”jag är inte rasist, men…”-bekanta, men det gör livet lite enklare att kunna se t.ex. den bajsnödigt elitistiska musiksnobben genom en humorlins.

Ni vet de där sakerna människor gör och säger som skaver, men som man inte riktigt lyckas sätta ord på? Ellen Ekman gör det åt dig. Det är än lättnad att känna ”ja, precis så är det!” och få en slagfärdig replik att använda på köpet. Som den här, om varför det är irriterande när folk säger att man ska ”bejaka sitt inte barn”:

Vet du vad barn är? De är oförskämda, oanständiga, emotionellt outvecklade versioner av människor. Barn är materialistiska, egoistiska och elaka. De mobbas, ljuger, äter snor och bränner myror med förstoringsglas. Är det något att ”BEJAKA”?!

Netflix och chill är ofta klockren satir, där serierutorna fungerar som en sorts skrattspegel. Vi ser eländet som får oss att spy galla på sociala medier, oavsett om det gäller smygrasism, antifeminism, eller hetsen mot gluten, men istället för att bli frustrerad och ledsen börjar man skratta. Jag tänker köpa de andra Lilla Berlin-albumen och använda dem som ammunition mot dagar då allt känns jävligt, och jag rekommenderar er att göra samma sak.

Katze Collmar

Publicerad: 2016-10-23 00:00 / Uppdaterad: 2016-10-23 20:50

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6725

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?