Utgiven | 2016 |
---|---|
ISBN | 9789187291630 |
Sidor | 160 |
Orginaltitel | Patti Smith's Horses |
Översättare | Jessica Rosell |
Först utgiven | 2008 |
Musik bara är. Musik erbjuder liksom ett rum där vi kan utforska sammansatta begär som vi inte alltid förstår med vårt rationella jag. Alla har vi upplevt hur vi gett oss hän, låtit harmonier, rytmer och ljudbilder föra oss till platser bortom orden. Kan man överhuvudtaget beskriva musik? Om vi svarar ja på den frågan måste vi använda de knastertorra orden och hitta någon sorts logisk struktur. För hur ska vi annars gå till väga i våra tafatta försök att förklara vad musiken betyder för oss?
Philip Shaw gör i sin bok Horses en grundlig genomgång av LP-skivan med samma namn som Patti Smith debuterade med år 1975. För att fånga läsaren börjar han med ett personligt minne av den första gången när han hörde de inledande orden i ”Gloria (in excelsis Deo)”. Hans öron registrerar något som definitivt krockar med en nyss genomgången konfirmation och det skuldkomplex han tycker sig bära på. De tabun som Smith bryter mot är nya för honom.
Till viss del inser Philip Shaw att det är ren och skär idoldyrkan han ägnar sig åt i sin bok som han skriver tre decennier efter sin tonårsupplevelse. Men som en professionell historiker undersöker han vilka referenser och vilken kontext som omgett skapandet av den rock’n’roll som Patti Smith debuterar med. Shaw har gått direkt till alla tidningsklipp, radio- och filmsekvenser han kunnat få tag på. Det finns mycket material eftersom Patti Smith har varit generös och låtit sig intervjuas många gånger. Han drar sig inte heller för att ta stöd av sina kunskaper i litteratur- och konstteori i berättandet. Några gånger hämtar han sin analysmodell från psykoanalysens världsbild. När jag läst en tredjedel av boken har jag kvar min nyfikenhet. Kommer dissekerandet och sönderplockandet vara intressant även under den återstående läsningen?
När en artist skapar, vem eller vad utgör inspirationskällan till alla låtar som växer fram? Det är en fråga som sannolikt mången musikkonsument undrat över, liksom Shaw. För Patti Smiths del kan nämnas Arthur Rimbaud, en fransk poet som levde 1854 – 1891 och som slutade skriva redan som 21-åring. Han tillhör en handfull inspiratörer som bidrar till Smiths utveckling av det hon kallar Rock’n’Rimbaud. Det är egentligen en slump, inser vi när vi får veta att hon som ung kvinna grabbar tag i en poesibok primärt för att omslaget har ett coolt ansikte (alltså Arthur Rimbauds). Patti Smith är också inspirerad av Bertolt Brecht, Lotte Lenya och Bob Dylan. Hon tar avstamp i 1900-talets tidiga decenniers talsångstradition och är egentligen ute efter att undersöka ordens makt och besvärjelseförmåga.
Miljön hon vistas i – New York – består av fattiga vänner, en skara människor med starka behov att uttrycka sig konstnärligt. För Smith gäller fortfarande orden och poesin. Men när vi nu når in i det tidiga 1970-talet anser Smith och hennes närmaste omgivning att musikindustrin övergått till att producera homogenitet. I den känslan förenar sig Patti Smith med några musiker som ger henne utrymme för sin strävan att sudda ut gränserna mellan tal, sång och poesi. Här sker någonting successivt som ingen egentligen har kalkylerat med, berättar Shaw: ”Trots att Smith fortsatte att inleda spelningarna med poesiuppläsningar höll trion, nästan mot sin vilja, på att bli ett rockband.” Några scenframträdanden senare befinner sig Patti Smith och medmusikerna i en inspelningsstudio och ger sig i kast med att producera en skiva. Författaren lyckas framgångsrikt med att beskriva den nedgångna studion och de kreativa kollisioner som uppstår mellan Smith och producenten.
LP-skivan Horses består av åtta låtar. Och Philip Shaw som fram till bokens sista fjärdedel ägnat sig åt att beskriva bakgrunden till skivans uppkomst går slutligen in på varje enskild låt. Med en verktygslåda av musiktermer analyserar han respektive låts uppbyggnad, deras instrumentering och hur Patti Smith sjunger med en ständigt skiftande och variationsrik sångstil. Han ser förklaringar till lyriken i de biografiska källor han funnit och han hittar gränsöverskridande teman på många plan. Erotikens lockande maktförskjutningar, upplösningen av det kvinnliga och manliga jagets gränser, pånyttfödelse, tragedier och extas.
Fungerar då en bok som analyserar en LP-skiva från år 1975? Jag måste erkänna att Shaws metod fungerar i den inledande delen av boken. Jag tycker han har en egen ton när han tillåter sitt passionerade förhållande till den ursprungliga kraften i rockens uttryck skina igenom den akademiska tonen. Men kanske hade texten tjänat på att vara något luftig, eftersom det händer något i min läsning när jag är halvvägs. Eventuellt är det ett briljerande av psykologiska teorier som tröttar mig. Eller så är det namndroppandet som vattnar ur mitt intresse. Någonstans ropar den icke-rationella delen i mig: ”Låt mig drabbas av rock’n’rollens explosioner utan att tänka på låtens uppbyggnad eller sångtexters budskap!” Den som intresserar sig för händelser som sporrat Patti Smith när hon gjorde sin debut-LP, Horses, vill jag ändå rekommendera att läsa Philip Shaw. Han har gjort sin läxa bra, framförallt i sin framställning av Patti Smith som en viktig förebild för den androgyna människan.
Publicerad: 2016-10-22 00:00 / Uppdaterad: 2016-10-20 20:52
Inga kommentarer ännu
Kommentera