Patti Smiths två memoarer, Just Kids och M Train, är båda bland det bästa jag läst i genren. Jag kan lyssna på (eller läsa, då) Patti Smith tala om livet och skapandet och kärleken och musiken och litteraturen och att egentligen bara själv vara en beundrare av andra i timtal. Men samtidigt har jag undrat […][...]

Jag tassar runt i min tonårsstad; jag tenderar att göra det då och då om vårarna. Någon gång har jag till och med tagit bilder, men det blir bilder av platser som sällan ser likadana ut längre, av händelser och människor och stämningar som inte längre finns där. Obegripliga bilder utanför mitt huvud. Urtråkiga. En […][...]

Den främsta anledningen till att jag ville läsa Robert Galbraiths Karriär i ondska stavas Blue Öyster Cult. Ett amerikanskt rockband som främst är känt för två saker: monsterhiten (Don´t fear) The Reaper från 1976 och en sketch från Saturday Night Live med Christopher Walken som startade det populärkulturella memet ”more cowbell” (slå upp på engelskspråkiga […][...]

Musik bara är. Musik erbjuder liksom ett rum där vi kan utforska sammansatta begär som vi inte alltid förstår med vårt rationella jag. Alla har vi upplevt hur vi gett oss hän, låtit harmonier, rytmer och ljudbilder föra oss till platser bortom orden. Kan man överhuvudtaget beskriva musik? Om vi svarar ja på den frågan […][...]

”Ah, Mesopotamia!” fräste Patti Smith rasande i ”Radio Baghdad”, utgiven samtidigt som stolta amerikanska politiker talade om ”shock and awe” och lade bombmattor över Irak. ”We invented the zero – and we mean NOTHING to you!” Och jo, visst är det något kymigt i att en rik vit bohem tar sig rätten att tala för […][...]

Just Kids, Patti Smiths bok som främst behandlar tiden i New York tillsammans med den nära vännen och fotografen Robert Mapplethorpe är läst av många och lätt att älska. Den vindlande bohemiska historien och fonden av rockmusik, beatpoesi och alla populärkulturellt historiska hörnstenar i form av legendariska personligheter (Jimi Hendrix, Janis Joplin, Andy Warhol etc […][...]

19 år gammal – byxmyndig, straffmyndig, men lagligen fortfarande ett barn – kastar sig Anne en natt från muren till fängelset där hon spärrats in på sju år, bryter foten, hasar sig bort till landsvägen och blir upplockad av en passerande motorcyklist med dunkelt förflutet. Han hjälper henne fly, hon förälskar sig i honom, han […][...]

Om jag utifrån de självbiografier och biografier jag läst, av och om musiker, konstnärer, skådespelare och andra berömda människor med så kallade ”kreativa yrken”, och skulle skriva ett recept på vad som gör en självbiografi framgångsrik så skulle det receptet se ut ungefär såhär: 1. Var kronologisk, uppehåll dig vid uppväxtåren i åtminstone en fjärdedel […][...]

Idag firas den tolfte världspoesidagen som är FN:s sätt att uppmuntra till poesi. Världspoesidagen firas runt om i världen och uppmärksammas förstås även här hemma i Sverige. Stadsbiblioteket i Stockholm bjuder på lunchpoesi och till kvällen blir det poesifestival ledd av Athena Farrokhzad på Kägelbanan med tema migrationer. Medverkar gör bla Hanna Hallgren, Khashayar Naderehvandi, […][...]

Om du också har som nyårslöfte att läsa fler böcker rekommenderar vi på dagensbok.com vårt arkiv som innehåller recensioner av över 3500 böcker. Det är böcker som vi har läst det senaste decenniet. Och läsa böcker kommer vi att fortsätta med även i år. Till idag har Eva läst om Patti Smiths diktsamling Oskuldens tecken. […][...]