Bilderna är tecknade i oljepastellkrita eller vaxkrita eller akvarell. Det sprakar av färg. Eller så myllrar det av intrikata mönster i svart tusch på vit botten. Det är sida upp och sida ner. Den som läst Sara Granér förut känner genast igen hennes stil. Debutboken Det är bara lite AIDS slog ned som en bomb […][...]

Sara Granérs dramatiska teckningsstil och fyndiga ordlekar är välbekanta nu, men jag är långt ifrån att tröttna. Där Katze här på dagensbok.com älskade hennes förra bok (Blixt från oklar himmel) utan några reservationer, så kunde kanske jag känna att formen i den ibland tog udden av innehållet. Med Allas lika mellangärde har har Granér kombinerat […][...]

Vad menas med bokens titel? Är livet ett as? Eller är det en gåva från Nina Hemmingsson till läsaren: Här har du livet, ditt as. Och ja, jag gillar det – här har du recensionen, ditt as. Jag är oförlåtligt dålig på att läsa liknande serieböcker eller hur de nu kategoriseras. Sara Granér har jag […][...]

En bok skriven på rim En seriefigur sniffar lim Simsalabim Humor fast svart Medveten som Descartes Läs ut på en kvart Boken är originell Teckningar av en rebell Konsten är kontroversiell Granér är ett geni Konst som jämställdhetsstrategi Satir som psykoterapi En bok om planekonomi En bok om vårdideologi En bok om skendemokrati Poesi som […][...]

Jag inser att jag är pinsamt sen till hyllningskalaset för Lilla Berlin, men som man brukar säga: bättre sent än aldrig. Jag har visserligen sett några enstaka strippar spridas i sociala medier då och då, men i serieväg har jag varit så uppfylld av Nanna Johansson, Nina Hemmingsson och Sara Granér att jag trott att […][...]

Är du säker på att det är här din familj bor? Platsen dit huvudpersonen tar sin flickvän för ett familjebesök är nu en arkeologisk utgrävningsplats. Bitar av möbler sticker upp ur marken, tecken på att någon har bott där. Kanske har allting eroderat och sjunkit nedåt i jordlagren. Hur längesen är det egentligen huvudpersonen var […][...]

Sara Granérs färgsprakande björnkaniner är vid det här laget lika karaktäristiska, eller rentav ikoniska, som Nina Hemmingssons återkommande svartklädda sanningssägare eller Gunnar Lundkvists ångestdrivna huvudpersoner. De antar alla möjliga roller i serierutorna: makthavare, barn, arbetare, samhällskommentatorer, tysta, betraktande, skrikande, hela spektrumet. I den briljant Ann Heberleinskt refererande betitlade boken vrider och vänder ofta en berättarröst […][...]

Hej! Den här recensionen tillägnar jag Alliansen (men framförallt Anders Borg)! En glittrigt och färgglatt paket, fullt med små (tillsynes) gulliga nallar men med ett innehåll så svart och tungt att inte ens juleljusen förmår skingra mörkret, är det någonting att ha? Absolut! Sara Granérs senaste seriealbum All I want for christmas is planekonomi!!! är […][...]

Bokmässans finaste komplimang levererades av författaren Jenny Valentine i förlaget Atriums monter. Hon berömde mina ben som hon hade sett vandra runt på mässan. Jag hade dessa tjusiga strumpbyxor på mig. Bästa talaren, eller berättaren, måste vara Mikael Niemi. Tidningen Vi hade en litterär kväll på Röhsska Museet där han (bland andra författare) presenterade sin […][...]

Vi är hemma igen och börjar så smått återhämta oss från boksmällan så det är klart att vi måste rapportera om vad vi gjorde på mässans två sista dagar. På lördagen var Emelie moderator under ett samtal om bokbloggande och ungdomsböcker med ett gäng bloggande tonåringar och författarna Amanda Hellberg och Lina Forss. Många stannade […][...]