Recension

: Astroekologi
Astroekologi Johannes Heldén
2016
Albert Bonniers
7/10

Samtal om växter och moln

Utgiven 2016
ISBN 9789100143282
Sidor 69

Om författaren

Johannes Heldén
Foto: Martin Vallin

Johannes Heldén, född 1978, är konstnär, artist och författare. Han har sedan debuten 2003 med Burner gett ut tolv diktsamlingar, fem skivor och sju digitala textverk samt deltagit i utställningar på Bonniers Konsthall, Moderna Museet och Malmö Konstmuseum. Hösten 2012 publicerades det digitala projektet Evolution (i samarbete med Håkan Jonson), en artificiell intelligens som analyserar Heldéns texter och kontinuerligt skapar ny poesi.

Johannes Heldéns projekt Evolution

Sök efter boken

Ett rådjur på en dimmig åker. Ormbunkar. Spindelväv. En tecknad bild av en stuga mitt i skogen. I omgivningen finns siffror utplacerade, hänvisningar till foton och diktfragment. När samma miljö återvänder några sidor senare har naturen tagit över. Den förut tydligt tuktade skogen har börjat växa igen, och stugan kan bara anas under trädkronorna.

Johannes Heldén rör sig inom genren ekopoesi. Här spelar naturen inte rollen som metafor för människors känslor, istället undersöks sambandet mellan de olika livsformer som befolkar världen. Med detta angreppssätt blir det också möjligt att ifrågasätta föreställningar som att naturen kan ägas och styras av människan, och att till exempel diskutera klimatfrågan.

Astroekologi släpps på tre språk samtidigt, sätts upp som en interdisciplinär performance på Dramaten och finns dessutom som ett digitalt konstverk. Även denna tryckta version använder sig av flera medier och genrer. Här ryms text, foton och teckningar. Vackra naturskildringar blandas med vetenskap och ett mer akademiskt förhållningssätt. Användandet av ett fotnotsystem verkar först fungera som källhänvisningar, men noterna leder snart till nya dikter. Eller är de snarare en del av den ”ursprungliga” texten? Här blir jag utforskande i min läsning. Ska fotnotsdikterna läsas separat, eller vad händer om jag stannar upp och låter de raderna falla in innan jag fortsätter?

Högt gräs, fågelflocken lyfter. Den enda hela lyktan, bara tänd dagtid. Vägbanan mosstäckt till långsamt soundtrack, pizzerian i parken: försvunnen i en väg av skog, ångande, visslande, pipande. High school football. Och rörlig stillbild. De gamla löven sitter kvar tills våren. Äta burkchampinjoner, se kondensen bildas på utsidan av fönstren, tid. Det enda ljuset från sjukhusets reservgenerator. Bilen sjunker fortfarande, elektriciteten vandrar tyst i trädtopparna. Och det regnar, givetvis.

När teckningen av stugmiljön återkommer syns inte det lilla huset längre. Snart börjar också växtligheten avta. Träden dör, försvinner. På den sista bilden, ett bländande vitt ljus. Den ”astroekologiska ordlista” som avslutar samlingen vittnar om en förändrad värld. Här får vi veta att elefanten utrotades 2031, att ”människohabitat bortom jorden inrättats” och att artificiell intelligens vid kontakt enbart varit intresserad av samtal om växter och moln.

När musiken tystnar hörs motorernas dån. När dånen tystnat hörs fläktarna, när fläktarna / tystnar hörs vinden. / När vinden tystnar

I Heldéns poesi stundar ekokatastrofen. Dikterna är fulla av betraktelser av hur människans samhälle och naturen både samspelar och konkurrerar. Hur länge kan den kampen pågå? Astroekologi visar att poesin och konsten gör viktiga inlägg i debatten och öppnar upp för de stora samtalen, de om rådjuren, växterna, molnen…

Daniel Mårs

Publicerad: 2016-06-16 00:00 / Uppdaterad: 2016-06-13 11:53

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6589

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?