Under våren har jag arbetet med en kandidatuppsats om naturfotografers natursyn. Jag har brottats med frågor om vad natur egentligen är och om vilken bild av naturen naturbilden ger. Uppsatsen skrivs inom ämnet miljövetenskap och själv intresserad av naturfoto så funderar jag över hur naturbilden och naturfotografers kunskap om miljöfrågor på bästa sätt kan användas för miljösyften. En av slutsatserna kommer att bli (uppsatsen är förstås inte klar än, uppsatser är ju sällan det…) att bilder kompletterade med text är lämpligast att använda för att öka kunskap och engagemang om biologisk mångfald.

Henrik Ekman gör precis en sådan välgärning med sin bok Utsikt från ett torp. Ett rikt bildmaterial kompletterat med klok text. Han delar dessutom generöst med sig av detaljer om hur bilderna tillkommit vilket är extra intressant för den fotointresserade. Här finns både närbilder och landskapsbilder, alla välkomponerade och vackra men utan att tappa kontakten med verkligheten. I Ekmans bilder känner jag igen naturen. Att visa naturen på ett sätt så att betraktaren känner igen sig i den gör att det också är lättare att ta till sig information om de hot som vår vanliga naturen står inför. Problemen finns inte någon annanstans i en natur som inte har med oss att göra utan det här är saker som händer här.

Boken utgår från ett torp, en tillflyktsort från staden. Ett år i torpets närhet skildras och vi får följa glädjen över de första, opålitliga vårtecknen till vinterns kaxiga blåmesar och däremellan lite midsommarvemod:

Nu är det lite lugnare. Jag har större möjligheter att ta del av blomstertiden. Och ändå, väl ute i naturen färgas min upplevelse ändå av vetskapen att det snart vänder. Mitt vemod får näring av mollstämda flöjttoner från spovar och gluttsnäppor som gjort sitt hos oss i Norden för den här gången och nu vänder åter mot sydliga övervintringsstränder. Familjen blir arg och tycker att jag är en glädjedödare men jag kan inte hjälpa det. Hur bevara midsommarfirandets glädje om spoven sträcker söderut medan jag står och binder löv kring majstången.

Ekman ser på naturen både med en naturfotografs och en jägares blick och lyckas på så sätt se både människan och djuren och hur vi ömsesidigt är beroende av och påverkar varandra. På så vis lyckas han skriva även om vargen utan övertoner, sannerligen en bedrift.