I år fyller Pippi Långstrump 70 år och vi firar lite extra genom att avsluta höstlovsveckan med ett tema om allas vår älskade Astrid. Vi har läst Jens Andersens ambitiösa biografi Denna dagen, ett liv, vi har gjort omläsningar av klassiker hemma i bokhyllan, vi har tittat närmare på litteraturpriserna tillägnade henne och så har […][...]

Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, eller Astrid Lindgren Memorial Award (ALMA), är världens största litteraturpris för barn- och ungdomslitteratur. Det delas ut i maj varje år till en författare, illustratör eller organisation som verkar i Astrid Lindgrens anda. ALMA-priset instiftades 2002 av den svenska regeringen och administreras av Statens kulturråd. Prissumman på 5 miljoner finansieras […][...]

Han färdas genom dag och natt Redan första kapitlets titel sätter tonen för denna saga, som språkligt i särklass är en av de finaste ur Astrid Lindgrens produktion. Den handlar om Mio, som egentligen heter Bosse, eller Bo Vilhelm Olsson. Han försvinner en vinterkväll från en bänk i Tegnérlunden. Hur det går till vet ingen, […][...]

Jens Andersens biografi över Astrid Lindgren är en riktig bladvändare. Pastelligt turkos som en hel bokkaramell och rikligt försedd med fotografier. Det är inte ofta under läsningen som jag tänker ”det hade jag ingen aaaaning om” men när jag slår ihop den 431 sidor tjocka boken har jag ändå fått en helt ny bild av […][...]

När jag läser om Jonatans död sitter jag bland folk, på ett tåg, men det spelar ingen roll. Jag börjar gråta ändå. Det är något med skolfrökens minnesord i tidningen som är så outhärdligt. Och att vi redan här, på sidan 16, känner i märg och ben hur mycket Jonatan betyder för huvudpersonen Skorpan. Skorpan, […][...]

Bullerbyn. Drömmen om det Sverige som en gång fanns, ett nostalgins centrum i svenska hjärtan, svenska själar. Nanna Johansson gjorde en så bra satir på det för ett par år sedan, hur gräset var grönare och stugorna rödare förr, och så är det i Bullerbyn. Somrarna är somrigare och jularna juligare. Utsnitten ur livet på […][...]

”Har jag bestämt att mitt barn ska heta Ronja, så blir det en Ronja!” Det är en ovädersnatt när Ronja kommer till världen. Vildvittrorna kastar sig som pilar genom luften, skriker och skränar, värre än annars. En blixt slår ner till och med, och Mattisborgen rämnar i två delar. Något som kommer att sätta sin […][...]

Rasmus var väl inte latare än andra nioåringar. Han hade bara en för hans ålder naturlig motvilja mot allt, som hindrade honom från att klättra i träd eller bada i ån eller bilda rövarband med de andra pojkarna och ligga i försåt bakom potatiskällaren, när någon av flickorna kom för att hämta potatis. Han tyckte […][...]

Hur mörkt får det bli? Så löd en titel på ett av seminarierna under årets bokmässa. Frågan syftade på dagens ungdomslitteratur och ställdes till några författare som skriver för unga idag. Hur mycket kan författaren låta böckerna färgas av samtiden och dess deprimerande nyheter? Behöver unga människor något mer upplyftande som motvikt, eller är mörk […][...]

Det är något särskilt med tvillingar. Kanske tänker jag så för att jag tillbringade pinsamt mycket tid i bokslukaråldern någonstans i början av 90-talet med Francine Pascals tvillingpar Jessica och Elisabeth i de oändliga serierna Tvillingarna, Tvillingarna på Sweet Valley High och några tegelstenar om deras romantiska förfäder som också till stor del bestod av […][...]