Konrads karameller är slut efter bara ett par tuggor, men Hedvig har fortfarande flera kvar i sin påse. Konrads slutsats är att hon alltså måste fått fler. Snäll som Hedvig är så får Konrad ett par extra när han frågar men när Konrad sedan ändå vill ha mer säger Hedvig bestämt nej. Nu räcker det! […][...]

Sommarregler. Det låter poetiskt på något sätt, och det är det förstås. Men det är också rent konkret ett slags berättelse berättad just genom uppräknade regler – ”Detta är vad jag lärde mig i somras:”. ”Lämna aldrig en röd strumpa på klädstrecket”, till exempel, eller ”Kom aldrig försent till en parad”, eller ”Ge aldrig dina […][...]

Jag minns så tydligt hur roligt vi hade vid de sällsynta tillfällen då alla kusinerna var samlade hemma hos mormor och lekte tillsammans. Den lilla hallen som var vår stuga, gården med alla olika skor och kuddar och pallar som var våra djur, och så vidare och så vidare. Min yngsta kusin minns det emellertid […][...]

Igår kväll tilldelades den norske författaren och dramatikern Jon Fosse Nordiska rådets litteraturpris 2015 på en gala i Reykjavik. Priset får han för romantrilogin Andvake, Olavs draumar och Kveldsvævd med motiveringen: Årets prisvinnare är ett sällsynt gott exempel på hur formmässigt nyskapande kan gå hand i hand med ett innehåll som förmår beröra tvärs över […][...]

Hon var utvald. Hon tänkte på det hela tiden då hon gick. Som ett mantra, som en bön. Jag är utvald. Hon tänkte på det och på att hålla takten. Inte komma efter, inte störa processionen. Ett steg i taget. Uppåt, uppåt. Brant över det höga berget. Luften var kylig och krispig och blev allt […][...]

”Sex är helt enkelt sammanflätat med identitet och politik.” Med den meningen ur förordet kan man kanske sammanfatta Sandra Dahléns fackbok om sex för unga tjejer. Den är hands on, om uttrycket ursäktas, handlar konkret om hur kroppen ser ut och känns, men sätter också in allt det där i ett större sammanhang. Jag önskar […][...]

Det är min cykel han håller på med. Han som heter Egon. Vi bor här, jag och mamma. Och Janne och den där killen som har cykeln. Nu säjer mamma nåt om åka. Men jag är inte klar. Med taket. Och en backe nerför. Och ett stopp här så att barna inte ramlar i sjön. […][...]

Tiden är en märklig sak. Ibland känns det som om den rinner iväg, ibland som om den står still. Ändå går tiden alltid lika fort. Det är ämnet för Sara Bergmark Elfgrens och Maria Fröhlichs bilderbok Just nu har vi varandra, där huvudpersonen försöker få tiden innan kusinerna ska komma och hälsa på att gå […][...]

I landets södra delar är finhöstens färgsprakande lövprakt ohjälpligt på väg över i den mer jämngrå fulhösten. I norr har den första snön redan kommit. Det är med andra ord hög tid att krypa ihop under en filt med en god bok, och höstlovsveckan ägnar vi traditionsenligt åt barn- och ungdomsböcker här på dagensbok.com. Varje […][...]

Den vita stenen är Fias tröstesten. Fias liv är inte så enkelt. Hon har inga vänner och bor tillsammans med sin mamma hos häradshövdingen. Där är hon, som dotter till hushållerskan, inte sedd med särskilt blida ögon och behöver hela tiden tänka på att hålla sig undan och störa så lite som möjligt. Allting förändras […][...]