Konrads karameller är slut efter bara ett par tuggor, men Hedvig har fortfarande flera kvar i sin påse. Konrads slutsats är att hon alltså måste fått fler. Snäll som Hedvig är så får Konrad ett par extra när han frågar men när Konrad sedan ändå vill ha mer säger Hedvig bestämt nej. Nu räcker det! […][...]

Sommarregler. Det låter poetiskt på något sätt, och det är det förstås. Men det är också rent konkret ett slags berättelse berättad just genom uppräknade regler – ”Detta är vad jag lärde mig i somras:”. ”Lämna aldrig en röd strumpa på klädstrecket”, till exempel, eller ”Kom aldrig försent till en parad”, eller ”Ge aldrig dina […][...]

Jag minns så tydligt hur roligt vi hade vid de sällsynta tillfällen då alla kusinerna var samlade hemma hos mormor och lekte tillsammans. Den lilla hallen som var vår stuga, gården med alla olika skor och kuddar och pallar som var våra djur, och så vidare och så vidare. Min yngsta kusin minns det emellertid […][...]