”Det är synd om människorna” skrev August Strindberg och det är det jag läser i sommarens kvartett från Novellix, nummer 62-65. Det är så mycket tristess och leda, så mycket ensamhet och väntan. Och bryts det stillastående av något så inte är det något bra. I Hans Gunnarssons Enkelrum befinner sig en man på resa […][...]