Recension

: Deras ryggar luktade så gott
Deras ryggar luktade så gott Åsa Grennvall
2014
Syster förlag
9/10

Suveränt om känslomässig försummelse

Utgiven 2014
ISBN 9789198181500
Sidor 190

Om författaren

Fotograf: Jojo falk

Åsa Grennvall är en av de mest betydelsefulla inom samtida svensk seriekonst, och en föregångare till den stora våg av såväl feministiska som självbiografiska serier som dominerar serieutgivningen idag. Hon skildrar obönhörlig makt och destruktivitet i nära relationer, med en mörk och egensinnig bildvärld, tonsäker dialog, drastisk humor och ett genomtänkt bildtänkande. Åsa Grennvall gjorde en uppmärksammad debut 1999 med Det känns som hundra år och fick sitt stora genombrott 2002 med den självupplevda Sjunde våningen, som skildrar en misshandelsrelation. För Sjunde våningen belönades Åsa Grennvall med Urhundenpriset. Den har översatts till finska, engelska, franska, italienska och grekiska. Åsa Grennvall är utbildad på Konstfack. Deras ryggar luktade så gott är hennes nionde serieroman.

Sök efter boken

Vad händer med ett barn som växer upp med känslomässigt dysfunktionella, föräldrar? Vad gör det med en människa att under hela sin uppväxt ständigt mötas av tystnad, ointresse, kyla? Att genomgående känna skam över sin existens?

Detta stora svåra tar sig Åsa Grennvall i kast med i sin senaste serieroman, Deras ryggar luktade så gott. Åsa Grennvall, beskrivs av sitt förlag som ”Seriesveriges feel-baddrottning”, vilket en väl förstår. Jenny växer upp på 70-talet i en kärnfamilj bestående av mamma, pappa, lillebror. En till synes vanlig familj. Inget missbruk, inga sociala problem. Men ständiga gissningar och obesvarade frågor. Jenny lär sig tidigt och på egen hand att försöka lista ut hur man agerar i olika situationer. Föräldrarna finns där, men är obenägna att se och spegla sin dotter. Till exempel funderar hon:

Jag har alltid fått mat, kläder och husrum så jag har självklart haft det oerhört lyxigt i jämförelse med stora delar av jordens befolkning. […] HÄR GÄLLER DET ATT KLARA SIG SJÄLV!

Utan riktning tar barnet Jenny sig fram i livet, lär sig att inte fråga, att inte vara jobbig, inte höras eller synas. Hon lär sig att inte ta plats. När hon ibland ändå gör det får hon trösta sin mamma som brister ut i gråt, och också känna på faderns missnöje när han lämnar rummet. Ja, Jenny får egentligen lära sig att helst inte finnas. Det är en kränkning svår att sätta fingret på men som Åsa Grennvall skildrar på ett ypperligt sätt. Med utsökt ritteknik lyfter serien och texten tillsammans och drabbar rent fysiskt.

En i mitt tycke signifikant händelse i boken är när mamman blir arg på Jenny för att hon gått in med smutsiga skor:

Mamma har slagit till mig en gång. Det var skönt. […] Slaget hade varit en känsloyttring från hennes sida. Hon hade visat mig något.

Det talar ett sånt tydligt språk. Vad som helst utom likgiltighet. Till och med ett slag över kinden kan kännas som att någon ser en. Att någon bryr sig om. Rentav en ömhetsbetygelse.
Jenny växer upp och flyttar hemifrån. Den stora avgrunden är oundviklig. Hon tvingas möta sin barndom och ta hjälp för att förstå den känslomässiga försummelse hon har vuxit upp med.

Det gör ont att läsa Deras ryggar luktade så gott. Likgiltigheten från föräldrarna föder en sådan skam och tvivel på sitt eget okränkbara värde hos huvudpersonen, vilket hos mig väcker tankar kring den heliga familjens egenvärde. Det att blod är tjockare än vatten är ett påstående som stadigt luckras upp. Ändå tycks det finnas en dröm och en längtan, (inte minst hos mig själv), om att familjen kan vara något tryggt och stöttande. En plats att bli sedd på, oavsett. Helt uppenbart fungerar det inte alltid så.

Textutdrag (Visa/göm)

Nina Ahlzén

Publicerad: 2014-08-25 00:00 / Uppdaterad: 2014-08-24 18:35

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5801

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?