Utgiven | 2013 |
---|---|
ISBN | 9789175450711 |
Sidor | 191 |
Orginaltitel | The Russian Revolution 1900 - 1927 |
Översättare | Claes Göran Green |
Hur lång tid tar en revolution? Att döma av titeln på den brittiske historikern Robert Service bok Ryska revolutionen 1900 – 1927 närmare tre decennier. För Service är revolutionen snarare än en enskild händelse en process.
Om något poängterar han snarare kontinuiteten, likheterna mellan tsar Nikolaj II:s Ryssland och Lenins och Stalins Sovjetunionen:
Utsikterna att de som stod bakom oktoberrevolutionen skulle få se en framtid med lugn, stabil utveckling åt rätt håll var små. Året 1917 gav upphov till motsägelsefulla och orealistiska mål hos de styrande. Detta skedde mot en bakgrund av ekonomiskt sönderfall fram till 1921, och varubristen skapade missnöje. Kulturella och sociala traditioner satte gränser för viljan att lösa konflikter med fredliga medel, åtminstone efter en lugn period på våren 1917. Bolsjevikerna, som var en produkt av ett samhälle med just dessa kännetecken, vidgade gränserna för politiskt styrd hänsynslöshet. Inbördeskriget hade en brutaliserande effekt. Redan under Lenins livstid hade bolsjevikerna på ett bryskt sätt undanröjt viktiga praktiska och ideologiska begränsningar av de statliga organens makt. Och även om övergången till ett ännu hårdare sovjetstyre i slutet av 1920-talet inte var oundvikligt fanns det alltid som en påtaglig möjlighet.
Det här är den fjärde omarbetade upplagan av Sovjetexperten Service bok. Den kom ut första gången 1986 och har förstås tagit intryck av mängder av ny forskning och nytt material som tillgängliggjorts sedan dess. På en bra bit under 200 sidor har Service åstadkommit en forskningsgenomgång och syntes som är förhållandevis lättillgänglig och lättöverskådlig, och han är uppenbarligen mycket väl inläst på området.
Men det är en komplicerad process att sammanfatta på så litet utrymme, och resultatet blir en smula blodfattigt. Framför allt får man som läsare inte särskilt levandegjort för sig de människor som deltog, som faktiskt trodde eller inte trodde på idéer, som slogs och svalt och ställde krav och blev utsatta och drömde.
Inte ens makthavarna (före och efter revolutionen) framträder som några direkta personligheter – även om Service tydligen skrivit tegelstenar annorstädes om såväl Lenin och Stalin som Trotskij – men framför allt hade det varit intressant att få veta mer om vanliga ryska och sovjetiska medborgares liv. Nå, det är förstås något helt annat än den här korta översikten.
En annan intressant aspekt berörs i Kristian Gerners förord: det nutida Rysslands förhållande till Sovjetunionen. Den som läst Kalle Kniiviläs reportagebok Putins folk, eller för den delen hälsoforskarna David Stucklers och Sanjay Basus Åtstramning till döds, vet att Sovjettiden på andra sidan 1990-talets ekonomiska ”chockterapi” fått ett nytt rosenrött skimmer för många ryssar. Nuvarande ledare vet att spela på det.
”Med tillämpning av det djupperspektiv som Robert Service anlägger på det tidiga 1900-talets ryska revolution”, skriver Gerner, ”kan vi se att den nutida ryska revolution som inleddes på 1980-talet kommer att bli en ännu mer långvarig process”:
Robert Services skildring av hur den socialistiska staten Sovjetunionen växte fram och konsoliderades har särskild aktualitet i våra dagar. Ryssland har under den hårdföre presidenten Vladimir Putins ledning tvingats in på vägen mot den ideologiska likriktning, politiska repression och främlingsfientlighet som kännetecknade både tsarernas Ryssland och Sovjetunionen. Putin är förvisso inte någon ny Stalin, långt ifrån. Han är ”bara” en Nikolaj II för vår tid.
Publicerad: 2014-08-02 00:00 / Uppdaterad: 2015-11-24 20:22
Inga kommentarer ännu
Kommentera