Utgiven | 2009 |
---|---|
ISBN | 9789173372206 |
Sidor | 294 |
Orginaltitel | Vadelmavenepakolainen |
Översättare | Mårten Westö |
Först utgiven | 2007 |
Finlandsfödde Mikko Virtanen har ett problem. Han diagnosticerar sig själv som nationalitetstransvestit – han är en svensk i en finländares kropp.
Tyvärr är nationalitetstransvestism ingen erkänd diagnos och inget som enligt Migrationsverket berättigar till svenskt medborgarskap. Invandrare vill han hur som helst inte bli. Han vill bli infödd svensk.
Jag vill vara en av svenskarna. Jag vill bli indragen i de där underbart böljande tretimmarsdiskussionerna under vilka man kommer fram till att kniven på bostadsrättsföreningens gräsklippare måste bytas. Den har blivit slö och det är viktigt att barnen får växa upp i en miljö där gräset är välklippt. I vår bostadsrättsförening prioriterar vi barnens väl och ve. Därför måste kniven bytas. Jag vill bli tillfrågad om dylika väsentligheter. Jag vill bli tagen på allvar.
Miika Nousiainens debutroman Hallonbåtsflyktingen – för att godiset är godare i Sverige, naturligtvis; det lär sig Mikko redan som sexåring på sitt första Sverigebesök – är lättsam, dråplig satir med en mörkt fanatisk botten. Mikkos hundvalpigt nördiga dyrkan av Abba, Socialdemokraterna, jantelagen och kungahuset är rörande, komisk och komplex. Snart tar den sig brutala uttryck i bland annat trakasserier och misshandel av en metrolog i lokalteve som envisas med att stå i vägen för Sverige på väderkartan. Mikkos kamp för svenskhet blir alltmer desperat. Och när allt kommer omkring – hur blir man lättare svensk än att tillskansa sig en svensk identitet från någon som inte har vett att göra bruk av den?
Nousiainen kontrasterar skickligt Mikkos minst sagt selektiva blick för både den idealiserade svenskheten och hur han resonerar för att uppnå den med vad som faktiskt händer omkring honom. Där finns svenskarna han möter utomlands som trots hans felfria svenska envisas med att tala stapplig engelska tillbaka; deras evigt förtjusta ”yksi kaksi kolme, Koskenkorva, perkele, ei saa peittää” och krisrådgivningen efter det svenska kontorets omröstning kring kaffekassan. Där finns också mordet på Anna Lindh, tsunamin i Thailand, Socialdemokraternas valfiasko 2006 och Finlands förbluffande vinst i eurovisionsschlagern.
Många är de hinder som lurar på Mikkos väg mot att bli den svenskaste av svenskar. Hur det slutar ska inte avslöjas här, men Hallonbåtsflyktingen är en humoristisk berättelse om gränslös kärlek och psykopati och Mikko försvarar sig med samma fanatiska hängivenhet som han lär sig Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap utantill.
Publicerad: 2010-05-24 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-15 22:47
2 kommentarer
Är det bara jag, eller känns det som om all finsk samtidslitteratur är i Arto Paasilinna-skolan ? Finns det alternativ, som ingen vågar satsa på att översätta, eller är det så ensidigt ?
#
Arto Paasilinna-skolan är ju en väldigt liten minoritet av finsk samtidslitteratur. Jag rekommenderar till.ex. Sofi Oksanen för omväxling.
#
Kommentera eller pinga (trackback).