Recension

: Vita tänder
Vita tänder Zadie Smith
2001
Albert Bonniers förlag
6/10

Ojämn romandebut

Utgiven 2001
ISBN 9100574236
Orginaltitel White Teeth
Översättare Erik Andersson
Först utgiven 2000

Om författaren

Zadie Smith är född 1975 och utbildad vid Cambridge University. Hon bor i London och New York, där hon också undervisar i skrivande. Smith slog igenom med romandebuten Vita tänder 2000. 2002 kom Autografjägaren, 2005 Om skönhet och 2012 NW.

Sök efter boken

Jag börjar med någonting som är vitalt när man bedömer översatta böcker; översättningen. Jag måste säga att jag är litet imponerad av Erik Anderssons översättning av Vita tänder. Inte vid ett enda tillfälle så irriterar jag mig på någonting i översättningen och det är något extremt ovanligt, helt enkelt för att svenska översättare överlag inte är speciellt bra, många är rentav tämligen usla.

Jag har förvisso inte läst Vita tänder på originalspråk, så jag vet inte hur nära han ligger i översättningen, men det är ändå inte det centrala i sammanhanget, det centrala är att översättaren har en egen språkkänsla, ofta saknar svenska översättare det totalt och har vid otaliga tillfällen sabbat intrycket av egentligen förträffliga böcker. Därför tycker jag att det är motiverat att påpeka när en översättare lyckats bra, för det är en fundamental del i helhetsintrycket, det räcker inte med att kunna språken bra, man måste ha en egen språklig begåvning för att kunna översätta på ett bra sätt. Jag påstår inte på något sätt att Anderssons översättning är briljant, bara att den är bra och det är något alltför ovanligt vad gäller svenska översättningar.

Det är på tiden att översättning får status som en egen konstform, kanske borde man försöka få begåvade författare att komplettera sitt eget skrivande med översättning, såsom Paul Bowles översatte marockansk litteratur, exempelvis Mohammed Mrabets böcker. I vilket fall som helst, en eloge till Erik Andersson för ett väl genomfört översättningsarbete.

Vita tänder vann Whitbread First Novel Award 2000 i konkurrens med bland annat Under the Skin av Michel Faber, personligen hade jag hellre sett den senare som vinnare. Ett av de största problemen med Vita tänder är att den är ojämn, ojämn på ett sätt som jag inte är van vid vad gäller romaner, ojämn på samma sätt som en skiva eller en novellsamling kan vara. Vissa partier av boken är helt enkelt inte lika bra som vissa andra.

Boken är indelad i fyra delar. Del ett är centrerat kring karaktären Archie, en brittisk loser, men utgör även fonden till historien.

Del två i boken är centrerat kring Samad och påminner mig en hel del om filmen East is East som kom ut på video i Sverige tidigare i år. East is East lanserades som en komedi, vilket är litet konstigt eftersom den handlade om en muslimsk familj vars patriark slog såväl fru som barn och försökte tvinga på dem sina religiösa värderingar. Samad är en karaktär litet åt samma håll, fast Samad är en sorgligare karaktär som trots allt väcker en viss sympati. Hans ovilja att låta familjen bli västerländsk tar sig heller inte riktigt lika våldsamma uttryck.

Del tre är centrerad kring karaktären Irie, förmodligen baserad på författarinnan själv, hon är nämligen född samma år, har gissningsvis samma etniska bakgrund och är fräknig precis som Zadie Smith är. Dock hävdar Smith att boken inte är självbiografisk, Iries familj är inte Smiths familj och det är ingenting jag betvivlar.

Denna del är bokens största svacka, men det är absolut inte Irie som karaktär som är problemet, karaktären Irie är snarare en karaktär man skulle önskat fått mer utrymme. Problemet är istället introducerandet av den motbjudande familjen Chalfen i handlingen. En självgod medelklassfamilj som ger mig kväljningar, de är omöjliga för mig att känna sympati för och varenda parti av boken som de figurerar i får mig att sätta ett mentalt minus i protokollet. Utan familjen Chalfen i handlingen så hade betyget blivit högre. Dock skall det påpekas att familjen spelar en central och viktig roll i handlingen, men de kunde gärna fått vara mindre motbjudande.

Del fyra bjuder på historiens upplösning.

En av de saker jag gillar bäst i boken är när Smith refererar till Zenons paradoxer, jag tycker nämligen själv att de är hur roliga som helst (Zenon var en av Parmenides lärjungar som i tre paradoxer försökte bevisa att rörelse i själva verket var omöjlig) och dessutom använder hon dem på ett rätt bra sätt. Det är överhuvudtaget underskattat att referera till gamla coola filosofer i skönlitteratur. Jag gillar också de flesta karaktärerna i boken, bortsett från familjen Chalfen och också tidvis även Samad, plus någon enstaka karaktär till, som exempelvis Iries mormor.

Överlag gillar jag faktiskt det mesta i boken, även om vissa partier känns litet som transportsträckor. Det är en bra bok, som dock har blivit litet väl hypad för att kunna svara upp mot förväntningarna, vilket var en del av problemet för mig. Jag uppmuntrar dock utan tvekan till att läsa Vita tänder. Zadie Smith är en författare som kan komma skriva många bra böcker i framtiden, även om hon inte riktigt lyckats få en riktig fullträff i Vita tänder.

Martin Eriksson

Publicerad: 2001-04-29 00:00 / Uppdaterad: 2011-04-09 12:52

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #184

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?