Tóibín gjorde en fin insats i sin roman Mästaren, där huvudpersonen var den engelskspråkiga författaren Henry James. I Magikern upprepar han sitt koncept med den tyske författaren Thomas Mann. Tóibín skildrar Mann som en person med lång reaktionstid. En drömmare med talang för att formulera sig. Fadern ger inte mycket för sonens författarambitioner och tidigt […][...]

Första gången jag läste Dubliners (på originaaalspråk, förstås) var kort efter att jag läst Ulysses för första gången. Jag var i tjugoårsåldern och älskade Ulysses av de anledningar man gör i den åldern; den var experimentell, den var banbrytande, den var (speciellt på originaaalspråk) långa stycken rent ut sagt obegriplig, så den måste vara genialisk. […][...]

Få personer har kanske förkroppsligat elegant brittisk kvickhet, ”wit”, lika självklart som Oscar Wilde. Ändå var Wilde faktiskt inte brittisk, utan irländare. Detta faktum utgör någon sorts utgångspunkt eller grund för Terry Eagletons biografiska – eller vore kanske ”kvasibiografiska” en bättre beteckning? – pjäs Oscar den helige. Liksom Wildes sexuella läggning gör hans nationalitet honom […][...]

Det är en fröjd att stiga in i Erik Anderssons översättarverkstad, där inga språkliga företeelser är små nog att räknas som obetydliga. Vid Anderssons skrivbord finns tid för eftertanke, och i jakten på den perfekta översättningen vidrör han större frågor om språkets mångsidighet och komplexitet. Med självdistans och en träffande, lågmäld humor ger han inblick […][...]

Sommaren har redan visat lite av sin prakt och förmodligen har vi fler timmar i solen att se fram emot de närmaste månaderna. Boknördar pratar däremot hellre om vilken bok de läser än klagar på vädret, och tur är väl då att det går lika bra att läsa när regnet faller och åskan mullrar som […][...]

Äntligen! finns det de som utropa. Sveriges äldsta skrift har kommit ut i nyutgåva, med viss transkribering (jag vet inte om jag ska kalla det översättning) till modernare svenska. Författaren och översättaren Erik Andersson recenserar den på Dagens Nyheters webbplats och konstaterar att denna utgåva främst är till för forskare eller en i äldre svenska […][...]

Det är svårt att vara man, säger Elvis Okés far till honom. Måttet på en man brukade vara hans namn och hur gott det var, och det namnet – den hedern – måste man vara beredd att försvara både mot yttre och inre hot. Elvis far heter Sunday. Hans bäste vän heter Redemption. Själv heter […][...]

Han har inte läst böckerna innan. På något vis känns det oerhört befriande att få veta det. Erik Andersson får i uppdrag att göra en nyöversättning av Sagan om r… förlåt, Lord of the Rings till svenska, och han vet inte ens hur boken slutar. Han översätter som man läser, sida för sida, och låter […][...]

Visst kan bara titeln på en bok få en att vilja läsa den? Bara det får mig att sluka denna snabblästa roman på 167 sidor. Den handlar om Bengt Worm som skriver böcker som få läser. Inte ens hans närmaste vänner. Med titlar som ”Ledande frågor”, ”Svidande metall” och ”En distansminut från evigheten” kan man […][...]

Jag börjar med någonting som är vitalt när man bedömer översatta böcker; översättningen. Jag måste säga att jag är litet imponerad av Erik Anderssons översättning av Vita tänder. Inte vid ett enda tillfälle så irriterar jag mig på någonting i översättningen och det är något extremt ovanligt, helt enkelt för att svenska översättare överlag inte […][...]